Hem > Forum > Livet kan skava > Livsförändrande beslut & självskadebeteende

Livsförändrande beslut & självskadebeteende

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Självskadade första gången på flera år. Jag har mått dåligt sen mamma dog förra året. Har hållt mig ifrån att självskada, har tänkt att jag inte vill att hon ska vara anledningen. Pluggar på universitetet och de som jag utåt har kallat mina vänner släpper inte in mig. De har en gruppchatt utan mig. Jag har vetat det länge men jag har väl förtränkt det eller bortförklarat med att jag inte har varit tillräckligt aktiv för att bli en del av gänget. Men nu har jag liksom fått nog, jag vill inte längre ha nåt med dem att göra. För första gången inser jag att jag har bott i den här stan i två år utan vänner. Jag tror jag ska hoppa av utbildningen och flytta hem till pappa. Så mycket kom på en gång. Under alla dessa år har jag ibland fått kämpa hårt för att inte börja självskada igen. Men nu har jag fått nog, jag behöver nånting som håller fötterna på marken. Jag vet att det inte är bra och jag måste berätta det för läkaren och kuratorn på kommande möten. Jag känner mig så ensam här, har ingen jag kan umgås med eller prata med. Är nog inte riktigt redo att berätta för pappa att jag vill hoppa av. Men jag kände att jag vill berätta för nån. Iaf som en distraktion från att självskada.

    Hej du

    Fan vilken jobbig situation du sitter i. Jag vill gärna säga till dig att du i första hand skall tänka på dig själv och hur gärna du vill ha utbildningen som du går. Vem gör du den för?

    Låt inte andra stå i vägen för din lycka är lätt att säga. Personligen så går jag igenom hundratals specktrum av samtliga känslor man man tänka sig ibland i loppet av minuter. Ibland kan det skifta betydligt mindre med.Dock aldrig jämt.

    Självskadebeteende är något som jag tidigt lärde mig var fel och ynkligt,speciellt om du är kille. Under många år trodde jag att jag inte var en ”sån” utan att vara medveten om att jag hade ett självskadebeteende som höll påatt bli min död. Det kommer rättare sagt att bli mi  död.

    Men det syns inte och mina ärrr är på insidan. Båda min föräldrar dog under tiden som jag läste på högskolan.
    Jag inbillade mig att jag skulle vinna något på att avsluta studierna och inte låta deras bortgång förstöra mina studier,utan tog min examen för att hylla dem.

    Jag trodde att helvetet var över när jag väl slutade skolan men det visade sig bara vara början.

    Vänta inte för länge med att prata med din pappa om hur du mår,hur han mår och om livet. Ta tillvara på allt possitivt och fint du har i livet.

    Sammla på dig rätt energi,en dag kanske du verkligen är helt ensam.

    Om du skall ta med dig något av mina ord så leta anledningar till att hylla dig själv istället för att skada dig.
    Leta anledningar att hylla livet,flera gånger varje dag.

    Om du har svårt att älska dig själv,så älska skogen,djuren,solen,ja det finns massor.

    Försök att lev om så en sekund i taget.

    Kärlek till dig min fina medmänniska! <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.