Hej du
Fan vilken jobbig situation du sitter i. Jag vill gärna säga till dig att du i första hand skall tänka på dig själv och hur gärna du vill ha utbildningen som du går. Vem gör du den för?
Låt inte andra stå i vägen för din lycka är lätt att säga. Personligen så går jag igenom hundratals specktrum av samtliga känslor man man tänka sig ibland i loppet av minuter. Ibland kan det skifta betydligt mindre med.Dock aldrig jämt.
Självskadebeteende är något som jag tidigt lärde mig var fel och ynkligt,speciellt om du är kille. Under många år trodde jag att jag inte var en “sån” utan att vara medveten om att jag hade ett självskadebeteende som höll påatt bli min död. Det kommer rättare sagt att bli mi död.
Men det syns inte och mina ärrr är på insidan. Båda min föräldrar dog under tiden som jag läste på högskolan.
Jag inbillade mig att jag skulle vinna något på att avsluta studierna och inte låta deras bortgång förstöra mina studier,utan tog min examen för att hylla dem.
Jag trodde att helvetet var över när jag väl slutade skolan men det visade sig bara vara början.
Vänta inte för länge med att prata med din pappa om hur du mår,hur han mår och om livet. Ta tillvara på allt possitivt och fint du har i livet.
Sammla på dig rätt energi,en dag kanske du verkligen är helt ensam.
Om du skall ta med dig något av mina ord så leta anledningar till att hylla dig själv istället för att skada dig.
Leta anledningar att hylla livet,flera gånger varje dag.
Om du har svårt att älska dig själv,så älska skogen,djuren,solen,ja det finns massor.
Försök att lev om så en sekund i taget.
Kärlek till dig min fina medmänniska! <3
