Hem > Forum > Livet kan skava > Livet är så miserabelt och meningslöst

Livet är så miserabelt och meningslöst

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • Såhär är mitt liv: Man vaknar och stressar för att göra sig klar till skolan eller jobbet. Snudd på kastar sig på någon cykel eller buss. Tiden går så vansinnigt fort på mornarna. Kommer till jobbet och stressar igenom olika arbetsmoment – vad kan man ha missat och hur många deadlines närmar sig.

    Stressar efter en helt meningslös dag hem för att så snart som möjligt äntligen få ta det lite lugnt. Återgå till det sk. riktiga livet. Känslan är: vad höll jag på med egentligen innan skola och arbetsplatsen nyss kidnappade mig? Så oförskämt av dem att störa så. Men så behöver man tvinga sig själv att fixa mat. Kanske städa litegrann, röja. Stresskollar mailen och jobbar/studerar litegrann för att snart få unna sig vila och avkoppling. Men då kommer ångesten krypandes. Tröttheten. Vilken plågsam dag och liv detta är. Tvivlet och den själsliga tomheten bokstavligen skriker åt en att byta liv eller åtminstone skepnad. Här vill man gärna unna sig lite alkohol och snudd på droger för att vända på skutan – göra något som åtminstone är liiite kul efter denna allvarliga dag. Men dags att sova istället.

    Visst är det inte konstigt att japanerna begår självmord i så hög utsträckning när de är så plikttrogna sina arbetsplatser? Jag tycker den här sk. livsstilen vi har i Sverige är så onaturlig. Det kan inte vara meningen att vi ska arbeta ihjäl oss ett helt liv och sedan dö av tristess som pensionärer. Jularna spenderas med någon dysfunktionell familj. Övriga högtider är man helt enkelt bara alldeles, alldeles ensam.

    Jag vill sova ut. Vem har förövrigt kommit på den idiotiska idén om att börja så tidigt på morgonen? Det är så synd om oss kvällsmänniskor! Måste varit en hurtig morgonmänniska som knäckt denna bisarra tanken. Så orättvist.

    Jag vill bestämma mina egna arbetstider. Jag lovar att jag kommer genomföra det som jag åtagit mig. Jag vill vara ledig minst fyra dagar i veckan. Kan jobba tre. Jag vill att djur ska ha en naturlig plats i våra liv. Jag vill leva lokalt och lära känna de som bor i området. Jag vill att vi alla ska ta hand om varandra, hjälpa varandra och finnas där för varandra. Leva mer som man gjorde på savannen.

    Så som våra liv är formade nu måste vara dolda kameran. Ett skämt. Jag mår uruselt. Vill minnas att jag upplevt det precis likadant sedan efter gymnasiet. Alltså sedan närmare 20 år tillbaka i tiden. Ränderna går inte ur!

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.