Hem > Forum > Livet kan skava > Kan man driva sin egen pappa till självmord?

Kan man driva sin egen pappa till självmord?

Visar 5 inlägg - 13 till 17 (av 17 totalt)
16
  • Du gör alldeles rätt som satsar på dig själv, att du har en framtidstro och ett mål att sikta mot! Att jobba med barn tror jag kan bli väldigt lyckat när man inte fått den barndomen man själv egentligen förtjänar, på grund av vuxna människor som inte tar sitt ansvar som dom borde. Man kan därmed bidra till mycket gott för andra små personer i sin utveckling istället. Jag hoppas att du har fått en insikt att du mår som du gör mycket beroende på att du befinner dig i en osund hemmamiljö och det finns inget du behöver ta på dig skulden för. Barn ska inte behöva ta ansvar för hur vuxna föräldrar beter sig, även om det är så det faktiskt blir, tyvärr. Man blir en ”pleaser” oavsett om man vill det eller inte, för det är något man blir fostrad till sedan barnsben. Annars blir man straffad på olika vis. Jag vet inte om du bor i storstad eller något annat, men ett råd jag vill ge dig på vägen är att när och om du ska vidare till högre studier, välj en annan plats att studera på och ta en studentlägenhet eller hyr ett studentrum så att du får chansen att bryta den onda cirkeln med dina föräldrar. Jag hade även önskat att din syster kunde ta ditt parti och eventuellt hjälpa dig i din situation, eller är det inte möjligt? Det finns fortfarande möjligheter att få hjälp utifrån, men det är som sagt du själv som bestämmer det, och ska givetvis vara genomtänkt. När samhället öppnar upp igen så får du även andra möjligheter att inte behöva vistas så mycket hemmavid. Jag var själv hemma så lite som möjligt och tillbringade mer tid hos kompisar och pojkvän istället tills jag flyttade hemifrån. Allt för att få lugn och ro, och slippa anpassa mig efter en förälder utan förstånd. Hoppas du mår och har det bra just nu iallafall, och att du får lugn och ro att sköta dina studier. 💕

    Det är INTE DITT FEL på något sätt, varken att din pappa slagit dig, eller om han tar livet av sig!! Din pappa verkar trasig inombords och inte alls må bra, men det beror inte på dig! Kanske blev han slagen av sin egen pappa? Han mår psykiskt dåligt och tar ut det på dig..men du måste sluta ta på dig skulden!

    Jag beklagar din familjs situation! Men att någon annan gör illa dig eller sig själv är aldrig ditt fel!

    Trådstartaren

    Du gör alldeles rätt som satsar på dig själv, att du har en framtidstro och ett mål att sikta mot! Att jobba med barn tror jag kan bli väldigt lyckat när man inte fått den barndomen man själv egentligen förtjänar, på grund av vuxna människor som inte tar sitt ansvar som dom borde. Man kan därmed bidra till mycket gott för andra små personer i sin utveckling istället. Jag hoppas att du har fått en insikt att du mår som du gör mycket beroende på att du befinner dig i en osund hemmamiljö och det finns inget du behöver ta på dig skulden för. Barn ska inte behöva ta ansvar för hur vuxna föräldrar beter sig, även om det är så det faktiskt blir, tyvärr. Man blir en ”pleaser” oavsett om man vill det eller inte, för det är något man blir fostrad till sedan barnsben. Annars blir man straffad på olika vis. Jag vet inte om du bor i storstad eller något annat, men ett råd jag vill ge dig på vägen är att när och om du ska vidare till högre studier, välj en annan plats att studera på och ta en studentlägenhet eller hyr ett studentrum så att du får chansen att bryta den onda cirkeln med dina föräldrar. Jag hade även önskat att din syster kunde ta ditt parti och eventuellt hjälpa dig i din situation, eller är det inte möjligt? Det finns fortfarande möjligheter att få hjälp utifrån, men det är som sagt du själv som bestämmer det, och ska givetvis vara genomtänkt. När samhället öppnar upp igen så får du även andra möjligheter att inte behöva vistas så mycket hemmavid. Jag var själv hemma så lite som möjligt och tillbringade mer tid hos kompisar och pojkvän istället tills jag flyttade hemifrån. Allt för att få lugn och ro, och slippa anpassa mig efter en förälder utan förstånd. Hoppas du mår och har det bra just nu iallafall, och att du får lugn och ro att sköta dina studier. 💕

    Ja du har rätt, jag borde egentligen inte ta ansvar för hans beteende även fast det är just det som händer. Jag har faktiskt tänkt den tanken att när jag väl väljer att läsa till högskola och kommer in så ska jag ta en plats som är en bra bit hemifrån, just av den anledningen att bli ”fri” att få komma ifrån ett tag och stå på egna ben. För att slippa vara beroende av mina föräldrar för just nu är jag ganska så fast i dom. Så som läget ser ut nu så börjar vi få komma tillbaka till skolan igen. Inte helt fullt ut, utan några dagar i veckan. Det är ganska skönt att få komma ut igen så smått. Slippa isolera sig innanför dom fyra väggarna 24/7. Känns nästan som att sitta i ett fängelse. Speciellt när situationen hemma ser ut som den gör. Skönt att få träffa sina vänner som ”normalt” igen. Men förhoppningsvis så kommer vi kanske till en tid då man kan få leva relativt normalt igen som innan. Jag har alltid varit den personen som varit hemma väldigt ofta. Aldrig varit ute så speciellt mycket, men det är av den anledningen att jag aldrig fått riktigt chansen. Har alltid haft svårt för kompisar. Speciellt under högstadiet så var jag väldigt ensam och utanför. Hade ingen, utan var in princip helt själv. Detta fick ju många konsekvenser av det, då jag var tvungen att tillbringa all tid hemma. Men under dom åren så försökte jag hålla mig för mig själv så mycket som möjligt. Instängd på mitt rum för det mesta och kom inte ner mer än nödvändigt för att slippa, fast ibland gick det inte att komma ifrån det. Det var också då som allt eskalerade hemma med pappa och blev värre än vad det redan var. Det är egentligen inte förens nu när jag börjat gymnasiet som jag börjat få fler vänner att hänga med. Numera är jag inte lika ensam i skolan längre. Har 2 stycken som jag umgås allra mest med. Första terminen i gymnasiet så hängde vi mycket även på fritiden och det var en chans för mig att komma ifrån. Men sen kom Corona och då blev det förändrat igen. Men förhoppningsvis så vänder det med Corona. Får verkligen hoppas för det här är inget sunt liv.

    Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att min syster är någon ide att prata med. Inte när det gäller detta, hon är så fast i mamma och pappas tänkande så tror nog aldrig hon kommer ställa sig på min sida. Det hade varit skönt om hon hade förstått mig mer eftersom vi är syskon och vi behöver varandra. Eftersom hon själv och blivit utsatt som liten av pappas våld så är det ju en historia vi delar på tillsammans som syskon men jag tror inte det kommer att gå.

    Trådstartaren

    Det är INTE DITT FEL på något sätt, varken att din pappa slagit dig, eller om han tar livet av sig!! Din pappa verkar trasig inombords och inte alls må bra, men det beror inte på dig! Kanske blev han slagen av sin egen pappa? Han mår psykiskt dåligt och tar ut det på dig..men du måste sluta ta på dig skulden! Jag beklagar din familjs situation! Men att någon annan gör illa dig eller sig själv är aldrig ditt fel!

    Vet innerst inne att det inte är mitt fel även fast jag ibland ganska så ofta tar skulden på mig. Du har rätt i det du skriver, att pappa blev slagen som liten. Det är inget som han brukar prata om. Inte med mig i alla fall. Tror det är av den anledningen att han inte vill att jag ska se annorlunda på min farfar. Min farfar lever inte idag men när han levde så var han verkligen världens underbaraste farfar. Men om jag förstått det rätt så har han kanske inte varit världens underbaraste pappa. Av det jag fått höra och förstått så verkar det som att farfar har druckit en del i sina år och att pappa då blivit väldigt illa behandlad. Har även fått höra att han suttit häktat för någonting (vet inte vad) Det är självklart förståeligt att pappa och även likaså hans systrar påverkats av detta väldigt negativt. Att pappas uppfostran speglas i hur farfar var. Dock har det aldrig varit så illa för mig, för min pappa har aldrig haft alkohol problem eller andra beroenden. Dock våldet existerar fortfarande fast kanske i en mildare variant än hur han blev behandlad. Men oavsett vilket är det fortfarande våld både psykiskt och fysiskt. Alltid när det händer så tror jag att det är mitt fel, fast jag vet att det inte är det. Och jag lägger skuld över så stora saker som jag inte borde för i mitt huvud tänker jag alltid att jag är anledningen till problemet för att det är det jag alltid fått höra

    Om din pappa nu har en narcissistisk personlighetsstörning så ser dom upp till sina föräldrar, mycket tror jag beroende av att dom har växt upp i en kärlekslös miljö och därmed har behov av att försöka fylla tomrummen som uppkommit av att just känna sig oönskad och oälskad. För det är ju så man känner när man har hårda och okänsliga föräldrar. Man växer upp i tron att det är något som är fel med en själv, när det egentligen är precis tvärtom. Och det beror ju på att man lär sig det sociala spelet och hur man hanterar friska relationer på fel sätt. Också en anledning till att man kan bli väldigt inbunden och ensam. Om och när man inser att det är ens barndom och uppväxt som format en till vad man är  så tror jag man har många fördelar att kunna bryta den ”sjuka” delen och forma sin tillvaro och framtid på ett positivt sätt. Att man inser att man inte kan förändra personen eller personerna som medverkar till att man mår dåligt men att man däremot kan förändra hur man själv tänker och ser på saker och ting, och även sin framtid. Under många år har jag funderat på varför min förälder fungerar som den gör, och kommit till insikt med att det inte är vi i den övriga familjen som gjort fel, vi har blivit känslomässigt kidnappade av en person som enbart är egoistisk och inte själv tagit makten över sina egna känslor, tankar och handlingar. Och som själv är kvar i tillståndet att vara känslomässigt kidnappad av sina föräldrar, även om dom är döda sedan långt tillbaka i tiden. När man har brutit sig loss från den känslomässiga låsningen öppnar sig ett annat liv. Jag hoppas verkligen att du en dag ska nå dit. Även om den vägen kan vara både krokig och jobbig på många sätt och vis, så är det värt det.
    Du är värd det. Att må och ha det bra. 🦋

Visar 5 inlägg - 13 till 17 (av 17 totalt)
16

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.