Att prata hjälper faktiskt. Ta kontakt med vården, eller privat psykolog om du har möjlighet.
Vet ej din ålder, men det spelar ingen roll. Finns hjälp för alla åldrar.
Om du inte lever för din familj, lev för DIG istället!!
Du förtjänar att må bra. Leva för de små men bra stunderna. Hitta något du brinner för!
Djur, spel, sport, matlagning eller varför inte börja plugga om du ej gör det just nu? Hitta ett jobb/studie du TRIVS med! Välj ett gymnasie du gillar, byt linje om det är fel!
Jag är bara 17. Har spenderat otaliga timmar i telefon med 112, dagar på akuten, nätter på iva, flera turer med ambulans å veckor på psyk. Jag har först nu insett att jag vill leva för att göra förändring.
Jag vill jobba inom vården för jag har en förståelse inte många har för sina patienter.
Trots min odiagnostiserade bipolär/eips försöker jag lära mig att leva för MIG! Ingen annan. Jag är den enda som lever mitt liv.
Du har tigit dig igenom 100%. Låt det ej ta slut! Du är stark trots att din familj suckar <3
(Detta är till TS, men också er andra som läser genom andras frågor & svar utan att känna att du förtjänar att skriva här!)
