Hem > Forum > Livet kan skava > Ingen att prata med?

Ingen att prata med?

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Är det fler som känner att de inte har någon direkt att kunna berätta allt för? Jag hade min syster men hon har förändrats och tycker mest bara att jag klagar. Detta gör ibland att jag nästan går under. Känns skönt att ha hittat detta forum och iaf skriva och hoppas någon svarar…

    Hej Teal Lorabi!

    Känner med dig verkligen! Så smärtsamt med syskonet och att inte ha någon att vända sig till. Bra att du hittat hit, det är bra här tycker jag för att skriva och även få svar <3

    Har liknande situation som dig tror jag att båda mina systrar deklarerade för ett par år sedan att de var trötta på min negativitet (som de kallade det, egentligen var/är jag på gränsen till suicidal om man ska vara lite ärlig), och sedan dess har jag slutat lita på att de finns där. Igår pratade jag även med min sk. bästa kompis och hon sa då att hon fått en ny bästa vän (ungefär så, gick att läsa mellan raderna) så därför har hon inte hört av sig under de senaste veckorna. Så nu står jag ganska ensam, jag också.

    Är du okej eller hur pass dåligt mår du – om du vill säga?

    Hej Teal Lorabi! Känner med dig verkligen! Så smärtsamt med syskonet och att inte ha någon att vända sig till. Bra att du hittat hit, det är bra här tycker jag för att skriva och även få svar <3 Har liknande situation som dig tror jag att båda mina systrar deklarerade för ett par år sedan att de var trötta på min negativitet (som de kallade det, egentligen var/är jag på gränsen till suicidal om man ska vara lite ärlig), och sedan dess har jag slutat lita på att de finns där. Igår pratade jag även med min sk. bästa kompis och hon sa då att hon fått en ny bästa vän (ungefär så, gick att läsa mellan raderna) så därför har hon inte hört av sig under de senaste veckorna. Så nu står jag ganska ensam, jag också. Är du okej eller hur pass dåligt mår du – om du vill säga?

    Är det fler som känner att de inte har någon direkt att kunna berätta allt för? Jag hade min syster men hon har förändrats och tycker mest bara att jag klagar. Detta gör ibland att jag nästan går under. Känns skönt att ha hittat detta forum och iaf skriva och hoppas någon svarar…

    God Torsdagskväll här på MiND Forumet.

    * Har läst båda era inlägg / skrivelse…

    * ”Teal Lorabi”, har Du någon professionell samtalskontakt / samtalspartner / samtalsterapeut eller inte vågat ta steget?

    * Självfallet / Självklart är Du mer än gärna varmt välkommen här på MiND Forum som anonymt forum på nätet / internet att samtala om psykisk ohälsa, allt mellan himmel och jord…

    * ”Red Simyna”, hör att Du tydligen mår sämre i din hälsa, vill Du samtala med mig så får Du mer än gärna göra det här på MiND Forum…

    * Och självklart / självfallet får även ”Teal Lorabi” återkomma till mig om tankar, funderingar, om ditt mående osv…

    På återseende…

    Är det fler som känner att de inte har någon direkt att kunna berätta allt för? Jag hade min syster men hon har förändrats och tycker mest bara att jag klagar. Detta gör ibland att jag nästan går under. Känns skönt att ha hittat detta forum och iaf skriva och hoppas någon svarar…

    Jag upplever att när man som mest behöver någon så får man inte tag på någon..

    Sen så har jag saker som gör fruktansvärt ont inom mig, som jag känner är för privata och känsliga för att jag ska kunna dela dem med någon!

    Trådstartaren

    Hej Teal Lorabi! Känner med dig verkligen! Så smärtsamt med syskonet och att inte ha någon att vända sig till. Bra att du hittat hit, det är bra här tycker jag för att skriva och även få svar <3 Har liknande situation som dig tror jag att båda mina systrar deklarerade för ett par år sedan att de var trötta på min negativitet (som de kallade det, egentligen var/är jag på gränsen till suicidal om man ska vara lite ärlig), och sedan dess har jag slutat lita på att de finns där. Igår pratade jag även med min sk. bästa kompis och hon sa då att hon fått en ny bästa vän (ungefär så, gick att läsa mellan raderna) så därför har hon inte hört av sig under de senaste veckorna. Så nu står jag ganska ensam, jag också. Är du okej eller hur pass dåligt mår du – om du vill säga?

    Förlåt jag har inte fått mail om att du svarat ♡ Jag mår oftast bra nu för tiden, på något sätt har jag lärt mig att livet är såhär. Jag har haft en kurator men avslutade den kontakten förra året. Det är inte heller det jag behöver tror jag. Men jag sörjer att livet inte blev som jag tänkte mig. Jag sörjer att släkten inte är som jag nånstans tänkte mig, att jag inte står någon sådär riktigt nära. Det beror förmodligen på att jag har en slags vägg framför mig, jag släpper inte in någon fullt ut.

    Ledsen för din skull med dina systrar och din s k kompis. Hur är allt nu?

    Blir glad av att läsa att du mår bättre nu <3

    Det är okej med mig också, bättre än när jag skrev där ovanför. Har blossat upp lite igen med min syster och kompisen som försvann, men haft helt okej dagar senaste tiden så det känns hanterbart. Tack för att du ville fråga! <3

    Förstår precis känslan av att önska släkten vore annorlunda. Och även livet. Sorgen att det inte är som man önskar och hade hoppats på. Det låter sunt att du orkar ta tag i känslan och leva dig igenom den <3 Finns här och lyssnar om du vill prata mer om det.

    Värme

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.