Hem > Forum > Livet kan skava > Har ni föräldrar som inte förstår psykisk ohälsa?

Har ni föräldrar som inte förstår psykisk ohälsa?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag är orolig över mina föräldrar. Dem ser inte när andra far illa, men det gör jag. Som djur och mina vänner. Mina föräldrar tror att jag har katastroftankar då, men när dessa människor har sökt vård så har det visat att jag har rätt. En gång gick jag utan behandling i flera månader och höll på att dö. Det såg inte mina föräldrar. Jag har blivit vansinnig över att jag riskerade livet och dem försökte säga ”du är inte sjuk”. Folk ville inte ens veta av mig efteråt. Mamma och pappa tror att jag har katastroftankar när jag känner känslan ilska över denna situation och tror att jag är helt safe som kan lyckas i världen. Men jag har faktiskt naturliga känslor att dem inte tar hänsyn till mitt eller andras mående när folk far illa. Dem börjar tro att dem är bättre än mig för att dem inte har katastroftankar.

     

     

    Tycker det låter förskräckligt att du inte blir tagen på allvar och att du till och med höll på dö pga. det säger allt om föräldrarnas oförmåga tänker jag <3 Stor kram till dig!

    Till det andra om igenkänning: Absolut, det är något med att underreagera eller överreagera som inte känns riktigt normalt hos mina föräldrar, heller. Och definitivt också att när man själv har på fötterna att reagera så tas det inte på allvar. När man däremot inte själv är typ panikslagen för något kan det lätt eldas på alla möjliga skräckscenarium. Sådana är mina föräldrar. Det är något med inlevelseförmågan som inte lirar riktigt. Låter som att dina föräldrar har liknande problem? De kan inte värdera och läsa av när något är ”på riktigt” och när någon målar typ fan på väggen, i onödan? Det är synd att diagnoser och sånt kommit så sent, jag tror definitivt mina föräldrar hade kvalat in för diagnoser om de fötts långt, långt senare.

     

    Trådstartaren

    Tycker det låter förskräckligt att du inte blir tagen på allvar och att du till och med höll på dö pga. det säger allt om föräldrarnas oförmåga tänker jag <3 Stor kram till dig! Till det andra om igenkänning: Absolut, det är något med att underreagera eller överreagera som inte känns riktigt normalt hos mina föräldrar, heller. Och definitivt också att när man själv har på fötterna att reagera så tas det inte på allvar. När man däremot inte själv är typ panikslagen för något kan det lätt eldas på alla möjliga skräckscenarium. Sådana är mina föräldrar. Det är något med inlevelseförmågan som inte lirar riktigt. Låter som att dina föräldrar har liknande problem? De kan inte värdera och läsa av när något är ”på riktigt” och när någon målar typ fan på väggen, i onödan? Det är synd att diagnoser och sånt kommit så sent, jag tror definitivt mina föräldrar hade kvalat in för diagnoser om de fötts långt, långt senare.

     

    Tack för att du lyssnar <3

    Jag är orolig över mina föräldrar. Dem ser inte när andra far illa, men det gör jag. Som djur och mina vänner. Mina föräldrar tror att jag har katastroftankar då, men när dessa människor har sökt vård så har det visat att jag har rätt. En gång gick jag utan behandling i flera månader och höll på att dö. Det såg inte mina föräldrar. Jag har blivit vansinnig över att jag riskerade livet och dem försökte säga ”du är inte sjuk”. Folk ville inte ens veta av mig efteråt. Mamma och pappa tror att jag har katastroftankar när jag känner känslan ilska över denna situation och tror att jag är helt safe som kan lyckas i världen. Men jag har faktiskt naturliga känslor att dem inte tar hänsyn till mitt eller andras mående när folk far illa. Dem börjar tro att dem är bättre än mig för att dem inte har katastroftankar.

    När jag mådde dåligt i slutet av högstadiet och berättade att jag gjort det under flera år för mina föräldrar så sa de till mig att jag måste minnas fel.

    Något år senare fick jag äntligen hjälp efter att jag började få självmordstankar och planer. Bokstavligt talat var så rädd för mig själv att jag hade panikattacker och låg och skrek på golvet. Då äntligen insåg mina föräldrar att jag nog behövde hjälp 🙂

    Jag älskar ju mina föräldrar och antar att jag förlåtit dem nu men fyfan åt det, kommer aldrig se dem på samma sätt igen. Glömde att vuxna inte alltid är så smarta och starka, fattar inte vad jag fick det ifrån.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.