Håller med om att tomheten äter upp en inifrån. Det finns inte mycket som jag glädjer mej åt nuförtiden. Visst, jag är tacksam för maten på bordet, taket över huvudet, inte “alltför” sjuk, mm mm. Men det hjälps inte då det bara är tomt tomt tomt. Känner ingen glädje av att umgås längre med “vänner”, vill inte ut på dans eller liknande. Naturen o djuren är de som fyller mej något så när. Vad är det som har hänt med mej? Från att ha varit en öppen, glad, vidsynt människa som fått andra att må bra till detta.
