Hem > Forum > Livet kan skava > Har allt men inget.

Har allt men inget.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Skulle vilja be er om hjälp.
    Den här gången var det så svårt att hejda att jag ringde självmordslinjen men både chat och telefonlinjen var full. Jag gissar att många av er vet hur det är, allt som finns är oviktigt och det gör så ont att det skulle vara så väldigt väldigt tur om jag slapp leva mer. Men jag kommer att rida ut även denna våg. Och jag kommer aldrig någonsin mer åka till en psykakut. Aldrig skriva in mig mer för terapi. Det gör bara allt värre. Får jag bara fråga er? Finns det något som hjälper? Går det någonsin över ?
    Jag har registrerat mig här och läst en massa trådar. Det är så många som mår så dåligt. Alla med skilda skäl och orsaker. Mår ni bättre ibland, alla ni?

    Jag har allt. Familj, karriär, pengar. Det som hindrar mig att ge upp är barnen, jag vill inte att det ska bli deras arv. Men det är svårt att dölja, nästan svårare för varje år.

    Människan är känslig. Hon är så känslig för smärta att många tror att leva är att lida.

    Det går upp och ner och ibland har jag lidit något vedervärdigt. Men jag har lärt mig att även om det känns så för stunden är smärta tillfällig. Det går över och när den kommer igen vet jag att den kommer att försvinna. Precis som när du slår i dig i tån.

    Egentligen tror jag att det kommer gå över någon gång även om det inte känns så för stunden, jag hade också svårt att hejda mig så jag kontaktade mind självmordschat och lite andra sidor för att skriva av mig…men just då hade jag verkligen ingen lust att leva men läser jag vad skrev då nu idag så känns det lite dumt. Så ibland mår jag bra det är bara att se till att inte dipparna blir så jävla djupa.

    Jag har också kontaktat självmordschattar flera gånger senaste tiden, och skrivit i det här forumet.

    Jag tänker att det är naturligt att må dåligt och att sedan ibland må bättre. Livet är väldigt smärtsamt,  eftersom att det är så komplext, men det går över. Smärta går över.

    Man kan må dåligt av rädslor, både för fysiska hot och ’sociala’ hot (med allt vad det innebär). Man kan må dåligt av saker som har skett, och av oro för det man inte kan påverka, som exempelvis framtiden.

    Personligen är jag mest orolig ,just nu, för hur jag ska klara av att gå ut bland människor nu när Corona sprider sig i rasande fart.

    Jag tror ändå att man kan träna sig på att tänka på det som är positivt. Alltså, fokusera på nuet och på att göra det absolut bästa av det man har just nu.

    Jag kan verkligen fastna i rädslor själv. De blir så stora att jag blir helt paralyserad. Men även det har ju gått över, tillslut. Det tar bara olika lång tid.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.