Fuck ångest, fobi, mörker, kyla, ensamhet och mobbing.
Egentligen skulle jag vilja skriva i ett annat forum, men jag blir bara mobbad där. Det är alltid ett gäng som går hårt åt mig, precis helt oavsett vad jag skriver. Jag har satt de flesta på Ignorera så jag inte ser deras inlägg, men vet ju ändå att de finns där. Vore det inte för dessa personer så finns det andra som ger stöd. Men nu skriver jag alltså rakt ut i rymden i stället för att slippa mina mobbare.
Jag har blodfobi som ställer till det för mig titt och tätt. Den orsakar mycket ångest.
Jag har nyligen börjat på emdr-terapi och då har vi börjat med att jobba med blodfobin. Hittills har jag gått tre gånger och märker ingen skillnad direkt.
För en och en halv månad sedan skaffade jag två katter. Jag vet inte om det var en bra idé. Känner att jag nog tagit mig vatten över huvudet. Den ena katten kan få för sig att klösa mig. Har gjort utfall två gånger och den andra gången fick jag ett sår. Och idag kom den katten in och hade varit i slagsmål. Syntes blod i pälsen. Känns svårt att ha katt när man är så fobisk.
Jag fick så klart ångest. Tog lugnande och ringde en granne, men grannen svarade inte.
Och ute är det mörkt och kallt. På sommaren har jag för vana att gå ut i trädgården när jag får ångest. Jag kan passa på att rensa ogräs för att skingra tankarna. Men den här årstiden är hopplös.Jag sitter bara inne ensam medan ångesten mal.
För att slippa sitta och glo i alltför många timmar inomhus så brukar jag gå och lägga mig tidigt. Vintertiden suger. Skulle hellre vilja ha sommartid året runt. Då får man en extra timme på eftermiddagen jämt. Den är så mycket mer värd än en timme extra på morgonen, som ju ändå kommer då man antingen sover eller är upptagen med att ta sig iväg någonstans. Man kan ju inte nyttja den där timmen till något kul. Och liksom, vem har nytta av en extra ljus timme klockan tre på natten? Inte så jättemånga skulle jag tro.
Jag undrar nästan dagligen varför jag lever. Men har inget bra svar på det. Skulle väl antagligen vara för att det är så svårt att dö. Men livet i stort ger mig inte så mycket.