Jag är så otroligt förvirrad. I snart 15 år har min far behandlat min mamma illa.
det är psykisk misshandel,
det började när jag äntligen var frisk jag hade legat på psyket länge, och innan dess hade jag mått dåligt i över 7 år hela min tonårstid, men nu tänkte jag jag ska lappa ihop familjen igen, mitt syskon var utfluget men jag tänkte nu ska vi må bra nu ska jag må bra.
då började det. Det började med elaka tykna kommentarer och sedan fortsatte det så, klagande på hennes mat, allt för att göra henne ledsen.
jag hamnade totalt i kläm, och jag gjorde allt för henne, jag visade så gott jag kunde att jag var på hennes sida . Såg henne gråta , vara förtvivlad, vid ett tillfälle stoppade hon fingrarna i halsen för hon mådde så dåligt och hade huvudvärk.
jag vet vad folk tänker. Varför sa jag inget åt min pappa? Det handlar inte om mod, det går inte att förklara,
han behandlade mig jä ä ä tt e bra , detta var så klart hans taktik. Jag kunde inte säga till honom det är jättesvårt att förklara,
förutom en dag när jag var så arg så jävla arg för detta gjorde ju såklart att jag mådde dåligt igen. Jag smällde i dörren till mitt rum så taket nästan gick sönder, då kom min pappa in- vad är det?… kan jag hjälpa dig på nåt sätt?
Vi pratade och jag fick ur mig gråtandes -jag vill att ALLA ska må bra! ( inte bara jag och han) men det var som att prata med en vägg. Han radade upp saker som var bra med mig och jag bara tänkte . … det är lönlöst.
detta har förstört så mycket för mig. Jag flydde till min pojkvän för att inte gå under. Ja jag lämnade min mamma där med min far men jag kunde inte låta mitt mående och mitt liv vara skit nu också, jag hade ju äntligen börjat leva.och förresten ökade psykiska misshandel om jag var där. Så jag flydde till min pojkvän. Som inte var bra för mig. Och det gick ju som det gick. Han var nära att döda mig, åkte in på rättspsyk efter en annan incident, och sen var jag ensam i min lägenhet som jag äntligen hade fått. För han blev vräkt från sin lägenhet, men när vi bodde i min lägenhet var han så abusive att jag trodde jag inte skulle överleva.
Sen åkte han in. Och jag levde ensam. Ensamheten var brutal. Jag blev även mobbad runtom i området folk var väldigt elaka. Jag gick tillbaks till min pojkvän när han kom ut.
Det största misstaget i mitt liv,
han var kontrollerande, extremt svartsjuk,och lät mig inte sova för att ge exempel . en gång drog han av underlakanet med våld när jag låg i sängen .
men samtidigt vet jag inte om jag skulle överlevt om jag inte gick tillbaks,
hursomhelst, alltså jag är så … jag fattar inte.
det här med min pappas beteende.. varför gjorde han så? Om han behandlat mig dåligt också då hade det varit enkelt att be honom dra åt helvete . Alltså jag hade slagits för mitt liv, och jag och min mamma hade kommit närmare varann, varför gjorde han så då? För att kunna ha min mamma som ”mobb offer”?
det förstörde ju för mig, mitt liv jag mådde äntligen bra i mig själv, men bodde nu i kaos och gråt och jätte dålig stämning vilket drog ner mitt mående totalt. Jag brukade ibland sova på bussar hellre än att vara där.
och jag var tvungen att springa hem ibland från mitt plugg för att pappa inte skulle komma hem och förolämpa henne. Jag brukade avleda honom och så. Jag fick inte komma vidare i livet pga det här. Blev inlagd igen, och gick av min medicin så jag fick svåra utsättningssymptom. Det förstörde så mycket för mig , ville han förstöra för mig?
Och idag, har den psykiska misshandeln Försvunnit ganska mycket, pratade med mamma för tre dagar sedan och då när hon låg och vilade hade han lagt en filt över henne berättade hon.
Jag och min mamma pratar inte om den psykiska misshandeln, det är tabu, jag tror min mamma har skam över det som var, vilket hon såklart inte ska ha, men jag vet att hon letar efter en lägenhet. Hon står i kö.( Ja hade jag mycket pengar skulle jag såklart fixa en lägenhet till henne men så är inte fallet)
så hon vill ju skiljas. Det vet jag. Men det gör dem inte. Det har knakat i fogarna sedan 1997, men det var 2011 som psykiska misshandeln började.det är skamligt att skilja sig . Jag vet att båda skulle se det som ett stort misslyckande och det är båda livrädda för.
jag har så svårt att se en mening med det här!
Och jag är förvirrad så otroligt förvirrad
vem vad varför liksom jag blir galen.
