Tänker dagligen på att jag vill försvinna härifrån. Vill inte vara i detta liv egentligen som det är nu. Inte omgivningens fel, utan det är jag.
Jag klarar inte av att vara jag vem jag nu är.
Jag kämpar, går i terapi, läser och försöker “bättra mig”, övar och pratar om det.
Men allt arbete känns förgäves. Klarar inte av livet och dess motgångar, även små.
Funderingarna på att bara ge upp kommer allt oftare. En del kan säga att de levt ett gott liv, jag känner inte så. Förhoppningarna att jag ska lyckas vända mig själv och mina tankar till det bättre verkar var omöjligt. Åren går och inget händer, börjar få lite ålderspanik över att allt jag velat göra inte hinns med.
Det är mitt inre som jag inte orkar med längre snart. Jag orkar inte med mig själv helt enkelt.
Nån som känner samma lika?
