Hem > Forum > Livet kan skava > Autism IF läs och skrivfel

Autism IF läs och skrivfel

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Ja ha lärt mig från jag va barn och väldit tidigt att jag är fel och inte får visa nåt för nån. När jag va glad Eller rädd så viftade jag med händerna de gjorde jag också när jag ogilla nåt. Som straff fick jag inte leka inte vara ute. Istället tvingades jag lära mig sitta på händerna när ag kände nåt sånt.

    Det va jättesvårt för det händer ju bara. Hade jättemycket svårigheter som liten men fick lära mig att vara normal hela tiden. Annars fick jag inte vara ute. Fick inte ens leka längre än tlljag blev 12 år.
    Jag fick lära mig läsa på ett rätt sätt men jag förstod inte nåt va det va jag läste. Men jag lärde mig gissa rätt i skolan för dom långa svaren va jämt rätt fick jag lära mig. Så fick lära mig fuska hemma.
    Blev försökt lärd hålla penna och bestick rätt men jag ha alla fingrar på allt jag håller men för det va jag knäpp för en förälder.

    Verkligheten är att jag kan läsa men jag förstår inget av det jag läser nu som vuxen. Skriva kan jag när jag pratar med min enhet så det är den som skriver.
    Jag förstår om det är några ord som är lätta men inte annat.

    Äta måste jag när jag är med andra med både kniv och gaffel men det är jätteobekvämt.
    Jag äter ofta med fingrarna bara det är lättare.

    Jag har en IF intellektuell funktionsnedsättning och ha svårt med saker. Ta på kläder är jättejobbit. Jag ha alltid varit dålig på allt och en förälder kalla mig för idiot och knäpp hela tiden jag bodde hemma till jag va 28 år. Nu bo jag själv kroppen är en ålder huvudet en annan. Jag är bra på vissa saker men jättedålig på andra.

    Kanske är jag idiot och knäpp för jag ha så mycket fel på mig både med autism, IF, språkstörning och mycket medicinska saker.
    Jag vet inte men jag bor själv det funkar och är lungt ibland ha jag tänkt jag vill bo där de alltid finns stöd och hjälp för jag behöver det men jag trovs i mitt hus. Jag vet inte hur det ska vara eller borde vara.
    Jag få lite stöd från habiliteringen men de är svårt där också. Kanske är det bara förstå jag är knäpp och fel fast jag tycker det går rätt okej och alla andra bara vill prata skit och säga jag är knäpp och fel 🙁

    Avatar

    <3 Du är absolut inte fel och knäpp, fina du.
    Jag tycker snarare det låter jättehemskt att du inte har fått bli accepterad för den du är. Oavsett om man har autism eller någonting annat så är det föräldrarnas uppgift att stötta en i det, ge en kärlek och självförtroende att våga vara sig själv fullt ut.

    Har du haft andra släktingar som kunnat stötta dig bättre än föräldrarna gjorde – om du vill säga?

    Skickar en stor kram!

    Trådstartaren

    Tack. Tyvärr ha jag ingen släkting eller vän som kunna stötta. Familjen ha vari väldit isolerad.

    Käns ändå väldit ensam och övergiven. Aldrig haft hjälp eller stöd. Ingen bry sig. De e väldit jobbit. Föräldrar ha bara vilja ha ska bli som alla andra, normal och bli miljonär. Men jag överlever knappt dagen, just nu är de sjukhus ofta,ensamhet.

    Att inte kunna de som alla kan skriva, läsa, förstå, ta på kläder utan problem, bara va en människa 😭

    Jag bry mig om dom som är snälla trevliga som växter i min trägård, vilda djur, fjärilar för dom kommer på besök i min trädgård.

    De gå mig känna mig väldit utanför och lessen

    Åh vad det gör ont i mig att läsa dina tankar om dig själv. Fina du, du är värdefull och fantastisk precis som du är och de som betett sig så illa mot dig är de som gjort fel!

    Jag hoppas du förstår vilken superhjälte du är! Du har gått igenom en massa svårt och du fortsätter ändå kämpa, det är en riktig styrka och den ska du vara stolt över!

    Du är inte dålig, du är fantastisk! Glöm inte det!

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.