Att förlora sin pappa

Hej!

 

Vilken tråkig situation som du har hamnat i. Den är samtidigt knepig för det finns flera olika perspektiv att ta hänsyn till.

Nu är det du som skriver och det är dig detta handlar om och egentligen ingen annan. Hur som helst tänkte jag hjälpa dig att se hela bilden,i ett större perspektiv. Dock utan att föringa dina känslor eller ta fölr givet attt du inte ser dessa saker själv.

Din pappa.

Som jag förstår det har din pappa varit en ensam själ tidigare utan några direkta vänner i sin egen ålder. Detta pga att du skriver att han knnde sig utanför om han inte fick vara med dig och dina vänner.

Det är sorglgt när det blir så men efter ett långt äktenskap har,man har som far levt för familjen och människan som man valt att skapa den med.Det kan bli ett enormt tomrum i situationer som den du beskriver.

 

Det positiva med din pappa är att han har hittat någon som han vill spendera egen tid med vilket är att gå i rätt riktning.

Om ni inte har gjort det än så prata om hans framgång och reflektera över hur det var för ut. Gör dettta i en positiv anda.

Kanske blir det lättare för honom att förståå att du befinnner dig i samma situation nu.

Samtidigt är han din pappa och att uppmuntra till ett visst mått av självständighet är ett bra råd. Dock betyder inte självstämdighet att nin inte behöver varandra,det kommer ni att göra livet ut.

Din pappas fru.

Hur väl känner du henne? Det kan finnas underlliggande anledningar till den rädsla och osäkerhet som jag får intrycket av att hon visar. Det känns inte som hon har släppt in er än.

Om det går att ha ett samtal på ett djupare plan kan det skapa en djupare förståelse för varandra.

 

Om hon är rätt av elek mot dig så ta upp det med din pappa,jag tror inte han vill att ni far illa och det kvittar nog vem det är som gör det.

 

Om det går så håll borta ilska och pajkastning när ni pratar. Om någon börjar med det så stanna upp och ifrågesätt.

 

Ta över rodret,det är ditt liv och det är du som skall trivas i det.Du kan inte ändra någon annan bara dig själv.

 

Din pappa behöver nog lite hjäp på trvfen att förstå dig,jag är säker på att han älskar dig precis lika mycket som han alltid gjort.

 

Mvh

 

 

<3 det låter lite som att det blivit en del dubbla budskap? först skulle ni vara bästa kompisar och sedan över en natt i princip skulle du vara vuxen och klara dig själv – med allt vad det kan innebära? Det låter inte som att det varit en naturlig övergång? Utan ganska så svart/vitt att exempelvis gå från att prata massor till att prata bara en timme i veckan? Från tajta till jordens distans mellan er? Förstår att du känner dig sårad och ledsen! Jag hade också blivit sjukt förvirrad och ifrågasatt personen ifråga.

Skickar kramar