Hem > Forum > Livet kan skava > Är orolig inför framtiden med min fästman

Är orolig inför framtiden med min fästman

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Hej!

    Jag har varit tsm med min sambo i ca 3.5 år. Vi är förlovade sen 1 år tillbaka. Jag älskar verkligen honom och han älskar mig.

    Jag får sån stark återkommande kärleksångest/relationsångest dock. Jag kan börja tveka om han är rätt för mig osv. Och jag vet att såna tankar kommer upp för alla då och då, och säger nog mer om mina rädslor än om den faktiska relationen.

    Jag har dock ett ”riktigt” problem. Han har väldigt få vänner. Och jag oroar mig för vårt bröllop, att han inte kommer kunna ha en svensexa för ingen kommer anordna det åt honom. Jag vet hur löjligt det låter, men tanken har plågat mig ett tag nu.  Tex: Nästan ingen av hans vänner sa grattis ens på hans 30 års dag och han blev inte bjuden på en av vännerna i hans gamla gängs bröllop, trots att nästan alla andra blev det….

    Jag får sån ångest över det här. Det är så svårt att prata med honom om det också, är så känsligt. Det är inget jag kan direkt göra nåt åt heller liksom. Mycket handlar säkert om att jag själv tycker det är jobbigt, när jag ser alla andras killar ha vänner men inte min. Jag vill bara att han ska kunna ha vänner han kan spontant hänga med osv och må bra.

     

    Avatar

    Lider han av att ha få vänner? Eller är han bekväm med det? Ibland kan det vara jobbigt att prata om för att det är ”norm” att ha en bred vänskapskrets.

    Eller är det du som kräver att han ska ha vänner? Skulle han vara en annan person då? Eller vad kommer hända?

    Slå ihop möhippa med svensexan om du är orolig. Ni måste kanske inte fira från varsitt håll?

    Trådstartaren

    Jo jag märker att han tycker det är jobbigt, har hänt flera stora situationer då han blivit åtsidosatt. Som när han inte ens fick veta att hans gamla bästa vän skulle gifta sig än dagarna innan, och då dessutom ryktesvägen.

    När det hände blev han riktigt ledsen.

    Jag blir ledsen då jag vet hur jobbigt det är att bli bortvald.

    Det känns som ingen av hans gamla vänner gillar honom egentligen,och det har blivit mkt värre sen vi blev tsm. Det är väldigt sällan någon av dom hör av sig. Han har iofs uttryckt att han inte gillar dom heller längre, att de är så olika.

    Problemet är ju att det är svårt att skaffa nya vänner i vuxen ålder, speciellt som kille vad jag tror.

    Känns bara jobbigt att det känns som hela vårt liv kommer vara såhär, att det blir jobbiga situationer när kompisar kommer på tals och att jag får lite dåligt samvete när jag har vänner och inte han.

     

    Jag känner verkligen igen mig i din situation. Jag har många vänner, min flickvän instort sett inga. Jag har ofta tvivlat på vår relation, men en (inte den enda såklart) av de saker som legat i vågskålen för att fortsätta vara tillsammans är oron för att hon hade blivit så jävla ENSAM utan mig.

    Trådstartaren

    Ja det är så himla svårt att tampas med dom känslorna. Det känns som att om vi någon gång skulle göra slut, även om jag inte vill det, så kommer han bli ensam.

    Vi kan prata om allt utom just det här. Jag vill liksom hjälpa honom, men det känns som han har svårt att ha vänner då han är ”mittemellan” alla, han är inte sportnörd, inte nörd-nörd. Inte ”cool” osv. Jag älskar honom som han är, men det känns som ingen annan förstår honom riktigt. Det gör så ont i mig.

    Brukar du prata om det med din tjej?

    Varken jag eller mitt ex har/hade vänner. Men kanske lättare om båda är ensamma? Vi hade iaf inget problem med det. Och eftersom vi bodde på varsitt håll nötte vi inte på varandra, vilket säkert kan vara ett problem för de som bor ihop. Mitt ex var inte heller sportnörd, ingen nördnörd eller cool. Kanske ofta som sådana killar mest är själva? Att de inte passar ihop med någon för att de inte är så nischade? Jag bara gissar här.. Mitt ex har en hobby där man råkar träffa folk då och då, och även om de inte är direkt som kompisar hade de saker att prata om när de sågs. Och det räckte för honom. Han kan prata med vem som helt om saker som intresserar honom men han är inte så vänskaplig för övrigt. Men om din kille lider av att inte ha vänner är det är det en annan sak. Enklast är nog om han har något intresse. Då kan han finna gemenskap i det.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.