Körkortslös – jobbigt i dessa tider

Hej,

Jag förstår att du saknar ditt liv därhemma och lever i oro för dig och andra, och jag tycker det är fint av dig att tänka så som du gör.

Vad är det som gör livet därhemma speciellt för dig?

Fortsätt vara du!

Hur menar du att du garanterat får corona? Senaste testerna jag läste om, som var ganska nyligen, kom fram till att det bara var 7% som hade antikroppar i Stockholm. Men även om det skulle vara 20% nu så är det långt från majoriteten. Så länge man håller avstånd borde risken vara ganska liten. Jag själv tar mig fram kollektivt för jag har heller inte körkort. Jag behöver åka till vissa ställen så jag har inget val. Men jag håller med dig om att det är fullsatt på bussar och att jag ofta fått gå flera km för att jag inte kunnat gå på bussen, för det var knökfulltv på hemvägen. T-banan har dock varit något lättare att hålla avstånd på, iaf vissa tider. Jag bor ganska nära t-banan så åker hellre med den. Och så kan man använda munskydd och ta med handsprit när man hanterar munskyddet. Partiklar tar sig inte igenom lika lätt till näsa och mun om man har en barriär, så kombination munskydd och 2 meter distans kan räcka långt. Jag vill iaf göra utflykter, det är viktigt för min psykiska hälsa. Det är för varmt att vara hemma, klarar inte det. Och jag har inget lantställe att åka till heller. 🙁

Det jag saknar mest är att kunna vara i stallet hos min medryttarhäst. Men det innebär en resa genom hela stan med två byten, vilket känns oroligt ur smittosynpunkt. Jag har så nyss fått ordning på mitt liv, börjat plugga på högskolan och därmed börjat se en framtid. Jag vill inte bli svårt sjuk i corona och tvingas kämpa med att bli frisk och återställd också. Jag kämpar så mycket ändå. Dessutom har vi många i stallet som tillhör riskgrupper, men som har egna hästar de måste ta hand om. De har begränsat sina sociala kontakter och tar sig dit i bil. Då känns det fel att jag som enda person i stallet ska åka kommunalt genom hela stan, varav delar av resan som även i vanliga fall innebär stor trängsel.

Jag saknar också storstadspulsen och hur staden lever upp på sommaren. Jag saknar parkhäng och vandringar i mitt favoritnaturreservat (som jag också måste trängas på en buss för att komma till) och bara att kunna träffa folk (men alla jag känner bor långt från min förort då jag bor på ”fel” sida av stan p.g.a. bostadsbristen).

Det är just det där med att det är fullt på bussarna som är problemet. Där jag bor finns endast bussen att tillgå och det är en busslinje som det alltid är jättemycket folk på. Det spelar ingen roll om man åker klockan åtta en vardagsmorgon eller halv tolv en lördag förmiddag. Man kan vänta på nästa buss om det är mycket folk, men eftersom jag bor i början av turen så är det oftast glest när bussen kommer till mig och fullsatt när den kommer in till stan ca 35 minuter senare. Man kan aldrig räkna med att slippa ha någon bredvid sig, utan det får man alltid, så att hålla avstånd går inte. Huruvida munskydd skyddar mot att bli smittad är forskningen oense om. Många säger att det utgör en falsk trygghet.

Jag förstår att du behöver få komma ut på utflykter när du inte har någon annanstans att vara. Vad bra att du ändå kan ta en promenad till tunnelbanan om bussen är full. Hoppas att du får en trevlig sommar trots corona.

Enligt WHO bör man ha munskydd där man inte kan hålla avstånd. Att ha munskydd i kollektivtrafik är en självklarhet idag i andra länder, nu vid covid-19. Om alla har någon sorts barriär för näsa och mun så kommer inte smittan sprida sig lika lätt, det är logiskt . Det räcker förstås inte att det är frivilligt, det måste finnas regler, så  som det är i andra länder. I annat fall kommer bara få använda sig av skydd. Sverige är lite efter där, tyvärr.  Förstår att det är jobbigt för dig om bussen ofta är full! Jag tycker man borde få utnyttja resegaranti när man inte kan gå på bussen. Du kanske missuppfattade mig, jag kan inte ta en promenad till t-banan om bussen är full. Däremot kan jag välja att åka till platser med tbana eftersom jag bor ca 600 meter ifrån en. Men dom flesta av mina utflyktsmål kräver att man även tar buss, antingen direkt eller  byte. Jag har oxå ett naturreservat jag absolut vill åka till, redan nästa vecka tänkte jag åka dit för jag orkar inte med all dålig luft och ständiga ljud, är jätte känslig för det. Men för att komma dit måste jag ta två olika bussar. Jag har dragit mig för det på sistone av samma skäl som du. Men jag måste ändå åka för att inte bryta ihop. Risken är större att jag blir sjuk  om jag sitter i en tom lägenhet,  än av att jag blir riktigt sjuk i corona. Det värsta är att biltrafiken ökat och luften blir ännu sämre. 🙁 Fler än någonsin dör av dålig luft, det är chockerande siffror. När mina föräldrar levde bodde dom på landet. Efter en vecka där slapp jag nästan alla mina besvär med astma allergi och sår i näsan.. Men nu kan jag aldrig åka till landet för jag har inga anhöriga. Det har gjort att jag tappat livslusten. För jag mår sååå mkt sämre av den dåliga luften men oxå alla störande ljud särskilt nattetid.

Åh, ditt intresse är hästar – vad härligt! Hur länge har du haft det intresset?

Det glädjer mig också att känna till att du har en framtidsplan och människor att umgås med när levnadsförhållandena ser annorlunda ut. Undrar egentligen hur länge vi kommer behöva vänta innan vi kan fylla parkerna med gott samvete igen. Vet du vad du vill ägna dig åt efter din högskoleutbildning?

All lycka till dig!

Ja, WHO rekommenderar munskydd, men forskningen är fortfarande oense. Det är möjligt att munskydd skyddar mot smitta, men det är också möjligt att det inte gör det.

Jag förstår att du behöver komma ut. Jag hade själv inte klarat av att bara sitta hemma. För din skull hoppas jag att det inte är så mycket folk på de bussar du tänkt åka med.

Vad tråkigt att du aldrig kommer ut på landet längre. 🙁 Men eftersom du mår bra av att vara på landet så är det ju fint om du åtminstone kan ta dig till ett naturreservat. Det brukar ju vara bra luft där också.

Jag har varit intresserad av hästar sedan jag var liten, så det är ett intresse som alltid har funnits med mig.

Ja, jag undrar också när det är riskfritt att gå it och sätta sig i en park. I en mindre stad är det säkert tryggt, men i storstäderna har jag förstått att det är packat med folk både i parker och på badstränder. :/ Många struntar i restriktionerna och jag kan på ett sätt förstå dem. Om man bor ensam så kan det bli olidligt att inte få komma ut och träffa folk, och när det är sommar vill de flesta såklart vara ute. Alla har inte balkong eller uteplats så att de kan få frisk luft hemma.

Ja, jag vet vad jag vill göra efter utbildningen. Jag har ett mål som känns bra. Dock vill jag inte skriva det här, då jag inte vill avslöja för mycket om mig själv och kanske bli igenkänd.

Det tråkiga är att bussarna är fulla både dit och tillbaka, från naturreservatet, och att man får sitta länge ihopträngd med masa folk som andas på en…lägg till värmen ovanpå det. Min balkong kan jag inte använda, det bor rökare under mig som är hemma hela dagen. Så är mitt liv…