Asså min pappa styr fan mitt liv och det suger för att jag har inte kraften eller energin att få honom att förstå hur mycket skit och negativitet han lägger på mig.
Min familj gick ändå igenom ett familjemöte där vi berättade för honom att sättet han beter sig på är fan inte okej. Han sa under mötet att han förstog att sättet han beter sig på inte är okej men han ville ha våran hjälp att påminna honom när han väll beter sig på ett utnyttjande eller otrevligt sätt.
Det går bara några veckor och han går tillbaks till samma jävliga humör och negativa inställning. Han tycker att vi ska spendera tid med honom och hjälpa honom med saker som han sysslar med under karantän, det han glömmer är att vi vill fan ha våran egna tid också att jobba på våra grejer men han bryr sig inte om vad vi behöver göra.
Orkar inte asså, på nått vis känns det ändå nästan komiskt hur sjukt jävla negativ farsa man kan ha, men på riktigt så känns det som att mitt liv bara går åt helvete…
Jag gör allt vad jag kan för att få mitt liv att bli så stabilt som möjligt, jag tränar varje dag i veckan förutom fredagar, försöker köra meditation och yoga då och då, läser böcker och dedikerar mycket tid till uppgifter på universitetet. Trots det så mår jag skit och det är på grund av att min farsa fortsätter att förstöra mitt liv. Är förbannad just nu så det är väll därför jag skriver en stor jävla rant här på mind när jag egentligen borde lugna ner mig och försöka med all min kraft att se positivt på framtiden. Men grejen är den att jag vet inte hur många gånger jag har försökt att se positivt på skiten, trots det så skiter sig alltihop. Och det är för att jag är fast här hos farsan och hans manipulativa jävla sätt. Well, får väll se hur skiten går… Dem här jävla tiderna med corona gör det ju fan inte bättre heller…
