Allt saknar någon betydelse. Varför ska man leva? Döden är ett tillfälle i livet alla kommer möta. Innan födseln fanns ingenting, och ingenting är det enda som finns kvar efter döden.
Utmanar mig själv för att känna adrenalin. Innan midsommaren försökte jag ta mitt liv. Tog av mig hjälmen och körde min motorcykel så fort jag klarade av längs en given sträcka, och om jag mötte en lastbil. Skulle jag frontar den. Men efter 15 minuter hade jag inte mött nåho lastbil och vände, och åkte tillbaka för att hämta upp min hjälm som jag lagt vid en vägficka.
Det är som ett tv-spel där alla uppdragen är slutförda och det finns bara free-roaming kvar.
Jag har märkt att jag oftare pratar om självmord i i allmänna sammanhang.
Har råkar berätta om vad som höll på motorcykeln, för min bror. Nu är han orolig för mig, och jag vill inte vara en last för honom.
Jag har nyligen genomgått en skilsmässa och bor numera själv och har min son varannan vecka. När han är här så är jag upptagen med att vara den bästa pappa jag kan vara. På jobbet så försöker jag vara den bästa kollegan som jag klarar av att vara. När jag är upptagen av det och klär på mig rollen som pappa eller lärare. Då har jag ett syfte, och meningslösheten glöms bort för stunden.
Men varannan vecka är det tomt
