Har alltid varit en glad och positiv människa som ser möjligheter och kärlek i typ allt och alla.. ett driv som smittar av sig..
men jag är så trött.. så trött på att alltid möta ett svart hål i mitt liv.. det som en gång va glädje är numera bara tomhet! Orkar inte ens VILJA något längre.. för jag trillar bara av och får börja om.. med ett tyngre bagage varenda gång. Tvivlar på att kärlek är något riktigt.. känns som de som uttalar sin lycka numera bara har en fasad..
Jag är så trött på att leva och vill bara försvinna för gott
