Hem > Forum > Kan du också känna dig tom? > Min pappa tycker inte om mig

Min pappa tycker inte om mig

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Avatar

    Detta är en gammal händelse men gav mig men……. Min pappa (vi kan kalla honom Matteus då jag inte vill kalla honom”pappa” han heter egentligen något annat) en kort sammanfattning jag och han har haft en väldigt sporadisk kontakt och var inte välkommen hem till honom när han träffade en ny kvinna och flyttade hem till henne. From jag var 13. Har bott med min alkoholiserade morsa på heltid från jag var 13-22. Är 26 år idag.

    Mina föräldrar gjorde slut när jag var 2 han träffade en ny kvinna samma år men henne har jag bra kontakt med. Det är bara Matteus, min halvsyster (vi kan kalla henne Jessica) och hans nuvarande fru som har dålig kontakt….. Jag bodde varannan vecka hos min farsa och hans ex tills han träffade kvinnan han lever med nu…

    Han har 4 barn. Jag har 3 halvsyskon. De andra 3 har han med sitt ex. Han lämnade sitt ex när min yngsta bror var 2 veckor gammal för sin nuvarande…. Mina 2 halvbröder har jag bra kontakt med (kan kalla min yngsta halvbror Ingmar och min lite äldre halvbror Lasse) jag är äldst i syskonskaran. Ingmar och Lasse har jag inget emot bara jag och Jessica som aldrig funkat ihop. Kan kalla hans ex. Lilly

    Alla dessa personer heter egentligen något annat.

    Nu till saken…. Den där händelsen som tog hårt på mig var en incident att jag blev arg på Jessica en gång (minns inte var det handlade om men hon hade förmodligen gjort mig upprörd) då sa till Lilly att jag hatade Jessica. Kanske var hårt och dumt av mig men det är ganska vanligt att syskon kan säga så om varandra jag var 9 år när det hände Jessica var 5. Jo, såklart “hata” är ett starkt ord men stämmer att vi aldrig tyckt om varandra.

    Lilly blev såklart ledsen för jag sagt att jag hatade Jessica och sa det till Matteus. Han blev arg och frågade mig minst 10 gånger dagen därpå:
    Matteus: “Varför sa du att du hatade henne?”
    Jag: “För jag var så arg på henne….”
    Efter samma fråga och samma svar minst 10 gånger eskalerade det. Då löd konversationen:
    Matteus: “Ska jag säga att jag hatar dig då?”
    Jag: “Men det får du väl inte?”
    Vi var ute då och han tog mig i Jackan typ högst upp där blixtlåset är och ruskade kraftigt om mig och skrek i full hals “MEN DU FÅR INTE HATA JESSICA!!!!” Och kastade mig kraftigt ner för backen. Jag vågade inte komma hem på flera timmar var ute hela dagen.

    Matteus har alltid misstänkt att jag och Jessica har gillat varandra. Vi har aldrig varit glada för varandras skull, alltid varit avundsjuka på varandra och varit glada när den andra blivit ledsen. Idag ses vi aldrig eller hörs jag och Jessica är nog bäst så. Matteus har snarare varit arg när han märkt att vi inte gillar varandra. Jag sa det vid ett annat tillfälle att jag inte tyckte om henne (hon var såklart inte där då) var när vi var barn. Då fick jag rumsarrest och han blev jättearg på mig. Mest jag som fick skit för det. Han gjorde inte saken bättre precis.

    Matteus tycker bara om 2 av sina barn. Mig och Ingmar tycker han inte då vi var oönskade. Jessica var alltid storfavoriten visst det är inte hennes fel men det känns förjävligt. Hon fick en resa till New york i 15års present för 7 år sedan. När jag sa att jag önskade mig en utlandsresa till min 20årsdag då ringde han mig och var rasande och hur oförskämd jag var och att jag borde spara pengar till det…..

    Ska bryta med honom helt känner jag så sent som förra året hade jag sparat pengar till en resa till Madrid och han skulle hjälpa mig boka den (dumt att jag lät honom jag vet är själv ganska dålig på sådant. Ska aldrig göra om samma missstag) MEN han bokade en resa till Malaga åt mig istället och både han och Jessica höll på “Du skulle inte klara av Madrid där är det för varmt för dig och där finns inga stränder och du skulle inte trivas där” ääääähhh detdär avgör väl jag vart jag vill åka. Parasiterna skulle ju inte åka med ens liksom….. Säkert för att vara jävligt elaka

    Avslutar med denna… När de andra 3 barnen han har fyller år skriver han ett inlägg om det på instagram men inte när jag fyller vilket gjorde mig ledsen
    Jag kanske uppfattas som långsint och överdriven men detta har tagit hårt på mig är ledsen än idag.

    Avatar

    Hej! Ledsen att höra om vad som hänt dig. Det din pappa har gjort är inte okej och du har all anledning att känna dig sårad och ledsen. Du undrar om du är långsint och överdriven men du har inte gjort något fel. Du var bara ett barn när din pappa började bete sig elakt och du har rätt att vara lika älskad som dina syskon, även sedan du blivit vuxen. En förälders uppgift är att uppfostra barnet och lära det vad som är rätt och fel på ett kärleksfullt sätt. Att slå ett barn är dessutom barnmisshandel och straffbart.

    Man väljer inte vilka man har blodsband med, utan det är människor som man slumpats ihop med. Det kan vara värt att påminna dig själv om att bara för att din pappa och du har blodsband, så har du ingen skyldighet att ha kontakt med honom nu sedan du blivit vuxen. Familj är någonting som du definierar själv och du väljer du själv vilka som ska tillhöra din familj. Det väsentliga är inte om ni har blodsband eller inte utan om människorna får dig att må bra eller inte och om de förtjänar dig eller inte. Även vänner kan vara familj.

    Du förtjänar lika mycket kärlek som alla andra.

    Kram

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej! Ledsen att höra om vad som hänt dig. Det din pappa har gjort är inte okej och du har all anledning att känna dig sårad och ledsen. Du undrar om du är långsint och överdriven men du har inte gjort något fel. Du var bara ett barn när din pappa började bete sig elakt och du har rätt att vara lika älskad som dina syskon, även sedan du blivit vuxen. En förälders uppgift är att uppfostra barnet och lära det vad som är rätt och fel på ett kärleksfullt sätt. Att slå ett barn är dessutom barnmisshandel och straffbart. Man väljer inte vilka man har blodsband med, utan det är människor som man slumpats ihop med. Det kan vara värt att påminna dig själv om att bara för att din pappa och du har blodsband, så har du ingen skyldighet att ha kontakt med honom nu sedan du blivit vuxen. Familj är någonting som du definierar själv och du väljer du själv vilka som ska tillhöra din familj. Det väsentliga är inte om ni har blodsband eller inte utan om människorna får dig att må bra eller inte och om de förtjänar dig eller inte. Även vänner kan vara familj. Du förtjänar lika mycket kärlek som alla andra. Kram

    Tack för ditt fina svar det gör mig glad <3 Jag brukar normalt inte grubbla på gamla saker men barndomen gör ont.

    Det som kan vara skrattretande är att är han så dum så han tror att skrik och misshandel skulle få mig att älska henne måste han vara dum i huvudet på riktigt. Jag brukar idag tänka att vatten är tjockare än blod. Ok, det kan ha varit så att han tyckt det varit synd att jag ogillat min syster i barndomen men då tycker jag att han som förälder borde ha pratat med mig, stöttat mig och försökt få fram varför och försöka komma på en lösning på problemet. Men idag kallar jag en av mina bästa vänner för syster och det vet han om tror min biologiska syster vet det också. Min nuvarande underbara familj är min sambo, 3 katter och en hund

     

    Tack ännu en gång för ditt fina svar

    Kram

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.