Avregistrerad användare skrev:
Jätebra att du jobbar dig framåt. varje litet steg är en vinst. om det så bara är att sätta ner sakerna i förrådet. Håller verkligen tummarna för att du kan vara sann mot dig själv när det är dags att lämna över nycklarna. Vet själv inte hur jag skulle reagera om mitt ex skulle vilja börja om. Säger till mig själv att jag skulle vara stark och säga nej, men som tur är kommer jag aldrig behöva få svaret. 6.5 år är ett tag. Men tänker att det kanske kommer gynna dig i slutändan (för att vara lite positiv iaf). Hade nog varit ännu värre om du inte fick sjukskrivas alls. Sätter mina 10 dagar i perspektiv. Glad att du kan glädjas åt våra olikheter. Är inte alla som kan det, känner dock igen mig i den hårda viljan att hålla en kost. Har haft en paus på 7 år från tonfisk. Under den tiden har jag knappt klarat doften. Är glad för att jag inte fått avsmak för artificiella sockerarter ännu. Dricker ofta light-läsk för att hålla suget nere (där hade vi ännu en sak!). Hade gärna gjort en scanning av min hjärna. Har bara gjort halvdana slutsatser för egen del angående mina signal-substanser. Har konstaterat att jag har underskott av serotonin eftersom ecstasy har ungefär noll verkan på mig. Är ungefär det jag vet om mina kemikalier. Kul att du är ekonom! Har många gånger önskat att jag pluggat det istället för natur/kultur/historie -vetare. Har ett stundtals fysiskt krävande jobb. Jobbar inom kommunen som naturreservat och park förvaltare med sjukt många uppgifter. Så är nog jag som har underskott av energi. Men det går rätt bra hittills. Är oftast ganska outtröttlig även om jag inte äter alls. Gör jag den tabben så brukar jag också överdriva med onyttigt skräp när hungern väl tar. Har just nu lite kagge, vilket jag hatar. så vill verkligen bli av med den så snart jag bara kan. Nu ska jag gå av tåget. yay
Ja, förra året gjorde jag tabben att förlåta och avbryta den paus jag hade från honom. Han var värd en andra chans men emotionellt vet jag inte om jag kommer fixa en tredje gång. Du måste jag få en paus från kärleksrelationer och bygga upp den i mig själv först. Som sagt finns såklart den där rädslan att ingen kan älska en igen men det kan jag inte fokusera på just nu utan först läka sedan ge mig i kast med ev relationer.
Har tidigare varit världens sämsta singel för han hoppat in i nya relationer istället för att vårda mig själv. Så denna gång blir det inget Tinder-dejtande eller liknande för att just hålla distansen.
På något sätt är det ändå skönt att höra att du inte behöver ställas inför det valet. Den svagheten eller frestelsen. Jag tror på att förlåta människor men jag glömmer inte. Även där en anledning till att jag bedövat mig med rus. Allting skaver på insidan.
Det är riktigt jobbigt när en får sådan avsmak för något en brukar äta. Jag kan få så med tomat. Som i krossade eller passerade eller andra typer av ”såsiga” röror. Men det är som tur är bara i korta perioder. Om jag håller mig till att äta sånt Max en gång i veckan så går det bra.
Men oj! Hade inte kunnat tänka mig att du hade ett fysiskt arbete när du nämnde maten. Det är ju bra att bränna energi men en får inte ha ett för stort underskott heller. Då sitter en plötsligt där med trippla portioner med mat på kvällen för att kroppen skriker efter energi och hjärnan är olycklig. Att få behandling för ätstörningar har gett mig en bra vetskap om kost. Det är det där med att leva som en lär också. Min kropp är inställd på svält. Har på 3 år förstört en av mina bästa hälsoresor och min sköldkörtel är så lågproduktiv. När en inte ens går ner i vikt av att ladda då vet en att något är snett. Men vet också att om jag kommer igång med att äta tätare och hälsosam kost så kommer den sakta att börja fungera igen.
jag har gjort säkert ett 30-tal scanningar på min hjärna. Fysisk sjukdom och försäkringskassan såg bara namnet på den som sjukskrev mig och såg att det var en av de stora sjukhusens cancerspecialister och då har de inte bråkat. Det som förhindrar mig att gå tillbaka nu är att jag har sviter efter en operation och den mentala biten. Är fd arbetsnarkoman också så jag vill mer än min kropp orkar och jag lyssnar aldrig i tid.
vad underbart att du äntligen är framme! Och tänk så snabbt dessa timmar gått! Jag känner mig förvånad själv över att klockan redan är 22:30! Overkligt. Nyktert. Positivt!