Hem > Forum > Hur många koppar kaffe behöver du idag? > Inte en enda, de tyngre drogerna är min krycka.

Inte en enda, de tyngre drogerna är min krycka.

Visar 6 inlägg - 49 till 54 (av 54 totalt)
53
  • Är väldigt glad att jag inte har rus hemma. Är frestelsen att använda datorn till porr. Men låter bli. Abstinensen kommer i vågor och jag rider ut varje som kommer emot mig. Du sade det själv innan. kommer vara jobbigt en period, men det kommer vara bättre senare och kännas bättre efter. Tack för att du delar med dig angående onani och sex du med. Och skam-känslan. Känns väldigt bra eller hur jag ska beskriva det. Så hemskt att du varit i en våldsam relation. Bra att du flydde. ingen förtjänar att bli fast med en våldsam person. Speciellt inte du, du är för bra! imponerande att du klarat av återhållsamhet för din hälsa, borde ta efter dig. Kommer handla efter jobbet imorgon och då bara bra mat. Som tur är, så har jag litet kylskåp så kan inte ha hur mycket skräp som helst om jag skulle trilla av banan. Jag känner att du är där. Är tryggt. Vill att du ska känna samma sak. Är så mycket lugnare nu. Tack för att du är du. Tyvärr är terapin jag går i nu inte jättevanlig ännu. Men om du bor nära eller i en storstad så borde de ha ett sorgbearbetningsinstitut nära. Där erbjuds programmet jag går. Efter att ha provat så mycket så hittade jag äntligen detta som gav resultat. Stort att du vill ringa in och få den vård du förtjänar. Hoppas de skärper sig. Ska upp vid 6 imorgon, har tagit mina sömntabletter och bäddat sängen. Kommer sova tungt efter idag, och även tryggt hoppas jag. Tack för att du varit med hela dagen! Hoppas du sover gott när det är dags. Är så tacksam för dig.

     

    Då jag bor i vår kära huvudstad så borde det finnas. Jag ska absolut kolla på det imorgon! Tack snälla för ditt tips!

    Ah, den där porren. Finns så otroligt lättillgängligt för en och det krävs så mycket för att ta sig fri! Du kanske kan sätta barnlås på datorn för att det ska bli ett extra projekt för att trilla dit? Bara en tanke iaf.

     

    Alla tidigare relationer förutom den senaste har slutat med våld. Känner mig som en hycklare som arbetat så hårt med att hjälpa utsatta tjejer och kvinnor på tjejjourer och kvinnohus och sedan själv utsatta mig för det men jag kunde ju bara se värdet i andra, aldrig mig själv  men förändringens tid är här nu!

    Jag har också tagit mina sömntabletter nu och ska börja göra mig iordning för lite sömn. Vill skicka en varm kram för allt du vågat dela med dig av. Du är modig. Det bor en modig man inom dig.

     

    Kom på att om du får du gärna Maila mig istället. [email protected] så kan vi ta upp lite användarnamn och så till wordfeud och också prata lite mer privat.

    Godnatt!

    Ett år senare, men ligger och kan inte hålla tillbaka tårarna över det ni skriver. Jag är så jävlas tacksam över att ni delat det ni gjort i denna tråd. Det är som att se mig själv i spegeln och perspektivet gör att jag gråter och av nån anledning lindrar det min ständiga följeslagare Ångesten.
    Jag fyller 32 imorgon och har bestämt mig för att flytta ut till en stuga på landet (en bit utanför tullarna iaf) för att inte kunna ta mig till min kran som jag nu är granne med och som ger mig hur mkt amfetamin jag vill utan motprestation. Nej, det var ett ljug. Jag har aldrig skrivit det här eller sagt det här till någon innan men jag betalar med sex. En tjackhora som nån kallade mig nån gång för något år sen eller om det var fem. Sedan jag inledde mitt missbrukande av amfetamin flyter all tid ihop och ska jag va helt ärlig är det inte mkt jag kmr ihåg från dom senaste 6 åren och det är en sorg. Men den hinns knappt bearbetas pga av den där jävla ständiga ångesten som lett mig på en bana mot skulder, uppsägningar, oavslutade utbildningar, och ett ständigt kaos i både hem och hjärna som jag intalar mig själv hjälper när jag brukar amfetaminet som ger mig ett lugn. Har stått i adhd-utredningskö tre ggr men hoppat av samtliga pga .. ja, varför kan jag inte sätta helt ord på. Men ingen vill ta emot mig utanför beroendevården och ja… nu babblar jag på. Är inne på mitt fjärde vakna dygn och är rädd för att få en psykos any second now.

    Tack för det här. Jag vill skriva mer men jag kan inte för ja jag vet inte. Känner att jag behöver döva längesen med alkohol eller mer amfetamin. Fan i helvetet vad jag hatar den jag blivit.

    Hoppas ni finns kvar i tråden.

    Allt gott,
    E

    Känns som att jag har letat hela mitt liv efter någon som liknar mig själv.
    Hur du skriver, uttrycker dig och allt.. missbruket, ångesten, viljan att dö, låta sig utnyttjas i utbyte mot droger, kärleken till drogen, mörkret och att se sig själv bli någon man aldrig trodde att man skulle sjunka så djupt ned till att bli.
    Men att ändå välja att finnas.

    Hoppas du finns kvar.

    Trådstartaren

    Ett år senare, men ligger och kan inte hålla tillbaka tårarna över det ni skriver. Jag är så jävlas tacksam över att ni delat det ni gjort i denna tråd. Det är som att se mig själv i spegeln och perspektivet gör att jag gråter och av nån anledning lindrar det min ständiga följeslagare Ångesten. Jag fyller 32 imorgon och har bestämt mig för att flytta ut till en stuga på landet (en bit utanför tullarna iaf) för att inte kunna ta mig till min kran som jag nu är granne med och som ger mig hur mkt amfetamin jag vill utan motprestation. Nej, det var ett ljug. Jag har aldrig skrivit det här eller sagt det här till någon innan men jag betalar med sex. En tjackhora som nån kallade mig nån gång för något år sen eller om det var fem. Sedan jag inledde mitt missbrukande av amfetamin flyter all tid ihop och ska jag va helt ärlig är det inte mkt jag kmr ihåg från dom senaste 6 åren och det är en sorg. Men den hinns knappt bearbetas pga av den där jävla ständiga ångesten som lett mig på en bana mot skulder, uppsägningar, oavslutade utbildningar, och ett ständigt kaos i både hem och hjärna som jag intalar mig själv hjälper när jag brukar amfetaminet som ger mig ett lugn. Har stått i adhd-utredningskö tre ggr men hoppat av samtliga pga .. ja, varför kan jag inte sätta helt ord på. Men ingen vill ta emot mig utanför beroendevården och ja… nu babblar jag på. Är inne på mitt fjärde vakna dygn och är rädd för att få en psykos any second now. Tack för det här. Jag vill skriva mer men jag kan inte för ja jag vet inte. Känner att jag behöver döva längesen med alkohol eller mer amfetamin. Fan i helvetet vad jag hatar den jag blivit. Hoppas ni finns kvar i tråden. Allt gott, E

    Känns som att jag har letat hela mitt liv efter någon som liknar mig själv. Hur du skriver, uttrycker dig och allt.. missbruket, ångesten, viljan att dö, låta sig utnyttjas i utbyte mot droger, kärleken till drogen, mörkret och att se sig själv bli någon man aldrig trodde att man skulle sjunka så djupt ned till att bli. Men att ändå välja att finnas. Hoppas du finns kvar.

     

    Det känns på djupet över att ni finner gemenskap i denna tråd. Det glädjer mig verkligen! Det är sent för mig och sängen väntar. Ändå så vill jag skriva något ifall ni ser. Det känns viktigt. Ni är viktiga.
    Så mycket har hänt i mitt liv och samtidigt ingenting. Idag lever jag drogfritt, vilket har varit en resa i sig. En resa som hittills varit värd det. Kommer nog aldrig veta om morgondagen kan lova samma sak, får jag ta ställning till när den kommit. Jag bor i en helt annan stad, mina nuvarande vänner pundar inte och social situationer skrämmer mig inte längre. Inte utåt sett i varje fall. Innerst inne är jag samma person. Att vara drogfri hjälper mig att tycka om den personen mer och mer för varje dag. Lång väg kvar dock. mmm….Önskar att jag hade orken till ett mer utförligt meddelande, ikväll har jag inte det i mig bara. Ville bara berätta att ni inte är ensamma och att jag tänker på er.

    Om ingen annan har gett er en hjärlig kram ännu så får ni en digital sådan från mig.

    Jag blir varm i magen när jag ser att tråden kommit till liv igen. En tråd som jag kunde relatera till när jag såg den första gången. En tråd som jag bär med mig lärdomar ifrån och en nyvunnen vänskap.

    TS har gjort ett enormt jobb. Själv kämpar jag på och hade ett uppehåll som längst på 10 månader innan jag trillade dit igen. Under denna tid har jag fått utredningar gjorda, inväntar behandlingar för att hantera min PTSD men även de problem som jag brottas med som leder mig in i denna spiral.

    En sak är säker och det är att jag vann en bra och ärlig vän. En sån jag också kan våga skämmas över mina snedsteg med och som jag kan ta inspiration i det som sker.

    Jag blir glad för varenda en av er som läser denna tråd. Som kanske som oss hade gett upp om att finna andra likasinnade. Som kanske får ta sitt första steg mot ro. Att det inte bara är saker folk säger om att de förstår hur du mår. Vi är där.

    Även om jag avskyr allt som heter jul så vill jag önska alla en god fortsättning och att imorgon fortsätter vi den kampen bara genom att finnas kvar.

    Tack alla för att ni finns. Massor med kärlek, respekt och handhållning. Kram

Visar 6 inlägg - 49 till 54 (av 54 totalt)
53

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.