Vet inte vad jag ska göra

Jag har haft ett jobbigt liv. Mått dåligt och velat dö nästan så länge jag kan minnas. Min mamma och jag har väl aldrig riktigt haft en bra relation. Det var mycket gap och skrik under min uppväxt. På senare år har jag insett att hon inte bara är en vanlig jobbig mamma utan hon är inte frisk. Hon har flera narcissistiska drag och har gjort mig mycket illa. Nu börjar hon bli gammal och behöver mer hjälp men jag orkar och vill inte hjälpa till. Jag har nog med mitt eget mående och frågar mig ofta varför jag ens försöker. Jag är snart 50 och har inget jobb, ingen partner, inga barn och inte direkt några vänner heller. Allt känns så meningslöst. Jag försöker ändå jobba för att få ett liv och för att må bra även om jag ofta tänker att jag lika gärna kan ge upp.

Som sagt vill min mamma ha mer hjälp nu. Oftast är det nog mest känslomässigt stöd hon vill ha även om det är förklätt till praktiska saker. Det har alltid varit så att jag ska stötta henne men när jag behöver stöd blir hon mest arg. Hon har flera gånger sagt “det spelar ingen roll längre”, att hon lika gärna kan dö säger hon inte men jag tolkar det så. Hon har det jobbigt, är skruttig själv och har en sjuk sambo och känner sig säkert utsatt. Hon har ringt flera gånger i veckan och gnällt på senaste tiden och jag orkar inte riktigt höra mer så ibland svarar jag inte.

Lång inledning men jag ville få med lite bakgrund.

Hon ringde mig ganska sent igår kväll. Jag hade telefonen på ljudlöst så det tog ett tag innan jag märkte att hon ringt. Hon hade lämnat meddelande men jag orkade inte höra mer gnäll just då så väntade med att lyssna av det. Hade lite att göra idag så blev inte att jag lyssnade förens på eftermiddagen. Hon började med att säga att hon behövde min hjälp för att hon hade ramlat och kom inte upp och hennes sambo kunde inte hjälpa henne sen skrek hon “det spelar ingen roll, skit i det” och la på.

Jag känner mig taskig som inte svarade när hon behövde hjälp. Men jag blir arg också. Ok, hon behövde hjälp men jag kan inte vara tillgänglig varenda jävla sekund.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Har ingen lust att ringa henne. Jag har skrivit ett argt sms som jag inte har skickat. Om jag ska hjälpa henne så mycket som hon vill skulle jag gå under. Jag skulle kunna vara där varje dag och det skulle ändå inte räcka. Jag vet inte hur jag ska lösa det här. Önskar att jag hade någon att ringa och prata med.

Gud så fruktansvärt! Stackars dig! Jag tänker att du reagerar sunt som blir arg och reagerar på det du blir utsatt för. En naturlig reaktion att ta på största allvar. Jag tycker du ska ha nolltolerans mot utbrotten.

Är det här en relation som du skulle sakna om du blev av med den eller är det en relation som bara pågår pga. utebliven yttre gemenskap i ditt liv? Finns en podcast som heter “Dumma människor” och som har ett avsnitt som heter “När är det ok att avsluta relationen med sin mamma?”. Kan rekommendera den! <3

Ibland säger man ju att om man inte kan älska sig själv så kan man heller inte älska någon annan. Det tror inte jag riktigt stämmer utan jag tänker att just narcissism handlar om att älska sig själv för mycket och därför inte ha nåt till övers för någon annan. Medan personer som fått låg självkänsla (pga den narcissistiska personen kanske oftast) kan vara osäkra men bryr sig om sina anhöriga. Där tror jag skillnaden finns mellan dig och din mamma. Och som kan ha skapat den här obalansen. Du ger. Hon förväntar sig ännu mer. Lite som troll som aldrig blir mätta.

Om det är möjligt råder jag dig att fly. Låter kanske dramatiskt men jag tänker att ditt liv är värdefullt och du ska inte behöva gå runt kroniskt stressad för att din mamma “behöver dig”.

 

 

Tack för snällt svar. Jag känner mig alltid så elak när jag tänker dumma saker om henne. Jag har alltid fått veta att det är mig det är fel på. Jag är överkänslig och misstolkar och hon har alltid en ursäkt till att hon beter sig illa. Det känns skönt att någon annan tycker att det är hemskt. Jag ska kolla efter poden.

Jag har många gånger tänkt på att säga upp kontakten men aldrig vågat ta steget. Jag har varit väldigt beroende av henne, har inte haft någon annan. Hon har även hjälpt mig ekonomiskt när jag inte haft någon inkomst och jag har tänkt att jag måste ha det skyddsnätet. Det kommer nog sluta med att jag säger upp kontakten. Jag närmar mig det mer och mer, mår bara dåligt av vår relation. Det skrämmer mig att vara helt ensam men det kommer jag ändå att bli när hon dör. Och riktigt helt ensam är jag inte, jag har några kontakter som jag försöker odla. Om jag gör mig fri nu kanske jag har en chans skapa mig nåt slags liv.