Lyssnade på p3 dystopia, den kommande hettan. Det var hemskt, har inte lyssnat klart ens. Men det lägger bara mer tyngd på min egen situation och hopplösheten jag känner. Vad kämpar jag för om världen ändå är påväg bort? Om klimatet går banans och ingen bryr sig. Om kvinnor dödas och politiker ser på. Vad tjänar något till?
Alla säger kämpa på, men till vilken nytta? Varför ska jag kämpa för ett liv som ändå inte ens finns? Varför kämpa när alla ändå går åt helvete? Den unga generationen bryr sig, men stora delar av medelålders gör de inte, de fattar inte faran, men de har också inte lika lång tid kvar som den yngre generationen. Kanske är det därför deras ångest inte finns. Men vi då? Vi som förväntas leva i 50-80 år till?
jag vet inte längre. Kanske är det jag som vill hitta orsaker till att få avsluta tiden på jorden? Men samtidigt det är ju också sant. Samhället kollapsar.