mitt liv har bokstavligen dom senaste 2-3 månaderna totalt rasat ihop. jag satt i flera månader på psyk på lpt, lämnade ett dåligt förhållande, blev hemlös, hamnat hos inkasso/snart kronofogden, får inget stöd från psykiatrin eller kommunen eller dom insatser jag har rätt till. jag har flertal diagnoser, jag har social fobi och panikattacker. Jag har ingen släkt i närheten, 2 bra vänner. jag försöker verkligen kämpa, jag pressar psykiatrin och alla myndigheter där jag har rätt att få hjälp ifrån men inget händer. alla bara rullar tummarna, får som svar att jag måste vänta, att jag måste göra allting själv, finns inget dem kan göra. och jag orkar fan inte mer. jag har ingen stabil grund någonstans. ingenting funkar, jag bryter ihop. jag äter inget, sover knappt 4 timmar per dygn. jag gråter så jag har sår runt mina ögon. varför ska jag slåss mot någon/något jag inte kan vinna? är det ens värt det? jag är helt trasig, jag kommer verkligen sluta kämpa snart. bara lägga mig ner och dö. jag vet inte vad jag ska göra längre. jag gör mitt bästa, jag försöker verkligen. men ingenting duger. det känns som att jag slåss mot ett system som inte går att vinna. till slut måste jag skada mig själv eller någon annan känns det som.
