Varför ens fortsätta? Allt är bara misär sen födseln.

Hej!
Vet inte om denna tråd ska ligga på ångest/depression men har allt jävla skit.

Vet inte hur direkt jag ska börja.. Men here we go.

Har haft en väldigt bra barndom, massa kärlek och vänner. Skött min skolgång, gått ut gymnaiset med fulla betyg men började ej jobba utan att sälja droger istället. Men när åren gick så började man med droger  ganska tidigt i åldern, varje dag även, pga vänner och även mina föräldrar sålde knark och tog själv. Båda slutat sälja nu dock och bara går på droger.
Så har vi knarkat ihop o några år , som bara gjorde allt värre, började med allt tyngre droger inte H dock.
Sen när det var helg så sov man inte 2-3 dagar för man knarkare sönder på ALLA droger ni kan tänka dig, så fastnade i ett blandmissbruk, lsd, Ecstasy Benzo Tjack och kola, sen lite RC droger, varje helg samt vardagar i år. Inga problem, tänkte man, jag kommer ju sluta?
Ellerhur.
Ännu idag så sitter man här och har sug efter droger, hade varit ren i 3 veckor för jag varit på avgiftning i en månad för att komma in på mitt Stödboende för knarkare som vill lägga ner sådant med. Kände mig nästan lycklig för en sekund när jag var där, så skulle jag hem och fixa lite kläder så knarkade dom hemma , såklart jag tog med. Ingen knarkare säger nej till det. Så började cirkeln igen.
Nu sitter jag hemma för mitt Stödboende vill inte ta in mig för jag pissade positivt på Kokain och cannabis och tjack, så dom sa att jag var tvungen att gå. Sen nu i helgen har jag tagit en hel substanser för jag var så nere.
Har försökt så jävla mycket att försöka få tillbaka mitt gamla liv, för jag har alltid jobbat och skött mig och ALDRIG knarkat på jobbet, men så fick jag sparken därifrån för en nyanländ tog min anställning,
Bara för arbetsförmedligen betalade 80% av hennes lön.
(Är inte rasist överhuvetaget har bara svarta kompisar) Ville bara tillägga om nån idiot tar illa upp.

Som gjorde mig ännu mer deprimerad för jag hade verkligen kämpat som en SLAV för det företaget i 2 år så spottar dom mig i ansiktet och gav mig en veckas uppsägnings tid fick jag.
Sen efter det det har jag gått ner mig ännu mer och har försökt att få tag i en psykolog och gått till läkaren på vårdcentralen att jag har ångest VARJE DAG, står inte ut längre, samhället verkar inte bry sig verkar det som.

Har försökt tidigare att ta mitt liv med droger(överdos) 2 gånger men hamnat på sjukhuset för folk sett mig halv döende på golvet, om dom bara kunde låta mig ligga där ifrid och slippa allt skit. Står inte ut längre..
Har fått tankar att göra det igen men långt från folk, ingen verkar bry sig iaf verkar det som. Är en väldigt social glad kille annars men detta tar verkligen på mig.. Mardrömmar varje dag så får ingen sömn som får mig att må ännu sämre.

Vet inte riktigt vad jag ska göra.. sitter med gråten i halsen när jag skriver detta. Ska prata med sos om detta när har får tid, har en tant där ,men som vanligt säger dom att det finns folk att prata med men det hjälper inte. Vill gå tillbaka till ett normalt liv jag hade när jag jobbade. Har verkligen försökt men faller ALLTID tillbaka på samma ruta.. Vet inte hur länge jag står ut.. Bara en tids fråga. plus jag har dragit på mig skulder på banker runt 500.000 KR som ger mig ännu mer ångest som gått till droger, äger ingenting av dem pengar .

Har gått till vårdcentralen för jag har sån jävla ångest varje dag, jag mår bara bra när jag sover, då känner jag ingen smärta. Men dom vill ej hjälpa till, får Theralen för att sova för jag är stämplad som knarkare. Känns som typ det inte finns nån väg att gå längre..
Får lite pengar snart funderar på att ta min sista dos för att avsluta detta misära sketna liv. Jag dör hellre än att leva i misär resten av livet.

Nå, har några nå vettiga tips som kan ändra en?

MvH anonym

Testa skapa tråd på Flashback, där finns folk med egna erfarenheter och du får i alla fall svar.