Vad finns kvar egentligen?

Jag känner mig så himla hjälplös, ensam och hopplös. Vet inte var jag ska vända mig för allt känns så himla hopplöst. Jag vet inte ens hur jag ska förklara efter att min pappa gick bort så känner jag absolut ingenting. Lever även med någon som själv är deprimerad och jag vet inte hur jag ska klara att vara till lags men ändå ta vara på mig själv. Jag känner mig fångad i mig själv som om något inom mig skriker och klöser innan för bröstet. Ena stunden så kan jag känna mig lugn men samtidigt med allt som händer runt om i världen gör att jag känner mig så himla hopplös. Jag vill göra så mycket men det känns som om jag aldrig gör något rätt eller att jag är bra på någonting. Jag har fortsatt att göra saker men ju mer jag ler och ju fler jag lyckas få att tro att allt är bra, desto mer dör jag. Hopplösheten äter upp mig.

Hej. Jag får intrycket att du inte kommit i kontakt med dina känslor efter din pappas bortgång. De kommer kanske först när du kan hantera det. Det är inte ovanligt att känslor dröjer när någon närstående dött. Hopplösheten är kanske ett uttryck för att du inte vet hur du kan vara nära dina reaktioner/känslor och samtidigt finnas till för den deprimerade du lever med. För mig verkar det som du skulle må bra av att prata om din situation, dina tankar och känslor. Kanske lättar det sen. Kanske kan du få ett förhållningssätt till den deprimerade du lever med så du slipper uppleva hopplöshet. Ring en präst, en medmänniska så du kan tala anonymt om du föredrar det.

Ja vad finns kvar egentligen. Jag känner som du. Efter en lång kamp så lyckades jag bryta en fem år lång arbetslöshet som var följden av ett förhållande som skadade mig både psykiskt och fysisk. Träningen räddade mig och ett frenetiskt kämpande tog mig tillbaka. Men jag har tappat glädjen och fått uppleva mycket sorg och motgångar. Känner mig tom och ensam. Nu även knäskadad och problem med ett muskelfäste i underarmen. Allt känns överväldigande. Jag är inte samma person som jag var för 10 är sedan. Vet inte vad jag vill längre.