Jag vet inte vad jag ska skriva eller något. Jag vet bara helt enkelt inte vad det är för fel på mig, jag känner att jag inte har någon “anledning” till att må som jag gör. Jag skäms och tycker jag är löjlig för att jag mår dåligt. Jag har ett jobb, en underbar sambo och några få nära vänner, en liten men älskvärd familj och djur runt omkring mig. Men jag känner hela tiden en ångest, en oro som om jag inte räcker till. Jag får panik varje gång jag tror någon är arg på mig, jag ska alltid vara alla till lags, jag säger aldrig nej. Jag är så apatiskt rädd att någon ska lämna mig eller bli arg på mig. Jag är så stressad så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag känner mig otillräcklig. Vissa nätter ligger jag vaken och tänker om allt skulle vara enklare om jag aldrig föddes. Att jag inte skulle vara en belastning för alla andra.Jag har mått såhär många gånger i min tonår och nu i mitt vuxna liv. I sommaras gick min morfar bort hastigt och efter de har de bara vart extra hemskt. Allt känns så tungt, att svara i min telefon känns tungt, att åka till jobbet känns tungt, att städa känns tungt… Allt saknar en mening. Inget känns bra längre… Min aptit är borta och min vilja till att utföra mina fritidsintressen är borta. Känns snart som om hela jag är borta. Jag vet bara inte, vad är de för fel på mig.
