jag hade en tid i 20 års åldern där jag var vacker och smal killar raggade på mig fick massa komplimanger från främlingar , killar ville att jag skulle vara deras tjej.
nu återupptas helvetet från min tonårstid när jag var så ful att… alltså det går inte att beskriva, och det kommer nu. Det kommer smygande in i min kropp. Försöker rädda utseendet med tankekraft, med substanser och allt möjligt men det känns som jag kommer falla helt ändå. Folk är otrevliga mot mig, män tittar äcklat på mig, fast jag går ut med en positiv inställning. Det är hopplöst.
En gång så hamnade jag i bråk med en tjej som hade sin kille med sig, ja jag kan bli aggressiv, men blev misshandlad efter denna händelse så försöker hålla mig lugn nuförtiden. ANYWAY hon sa när vi tjafsade ”eeew jag skulle inte ens ta i dig med tång” det kändes verkligen för en som är så mån om att se bra ut. ”Vi är mycket snyggare!” fortsatte hon.
Jag skulle aldrig döma nån efter utseende, jag tycker det är vidrigt…men ”alla” dömer mig, det tycker jag faktiskt är jävligt orättvist.
jag är trött på att ALLT handlar om utseendet , ALLT!
