Totalt meningslöst

Du är inte ensam, och inte jag heller tydligen.

Så fint beskrivet att lyckan är ett tomtebloss, för så är det ju, som ett kort sprakande ljus i mörkret. Och när det slocknar är man tillbaka i det svarta och minns knappt hur det där ljuset såg ut och har ingen aning om eller när man kan få tända ett nytt.

Usch vad jobbigt. Har du provat några antidepressiva? Det kan ju vara så att du lätt faller åt det depressiva hållet, då skulle medicin kunna hjälpa att knuffa måendet åt rätt håll.

Hur ser livet ut i övrigt? Är du nöjd med livet eller är det något du känner saknas, något som känns övermäktigt osv?

D et handlar inte om att jag är deprimerad eller att jag saknar eller att något fattas, för mig är livet så här – totalt meningslöst. Jag har provat medicin, psykologer och föreläsare, böcker och till o med religion, men livet är, för mig, totalt meningslöst. Utåt sett då spelar jag ett spel, alla gillar mig, sambo , barn ingen märker något, det är så här livet är för mig. Jo, ett tomtebloss kan spraka till ibland när mina barn lyckas med något, men för mig är detta livet bara en väntan på att det skall ta slut, lever för att inte göra någon illa genom att försvinna, skulle aldrig göra detta mot mina barn eller sambo, har accepterat detta, finns ingen sorg i detta sköt om er

du blev precis ett tomtebloss för mig, finns en sorts tröst i att någon stans därute finns det någon mer, sköt om dig

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, att ha ett perfekt liv på ytan men att bara känna hopplöshet och meningslöshet på insidan. Att bara vänta på att allt ska ta slut och inte ens sörja det. Det låter så hemskt för andra men för en själv är det bara vardag.

Men jag kan känna sorg för dig, och önska dig så mycket mer. Att ditt mörker får lysas upp av tusen tomtebloss, att du kunde få vara den du låtsas vara på riktigt.
Jag kan inte längre sörja för mig, men jag gråter för dig. Sköt om dig, du också.

tack, uppskattar det