Jag lider av bla komplex PTSD. Jag växte upp i en kult, jag har blivit fysiskt, psykiskt och sexuellt misshandlad den största delen av mitt liv. Missbruk och självskadebeteende har varit mina sätt att hantera all ont under tonåren.
Nu är jag vuxen och förälder själv. Samhället sätter press på mig att leva Svensson livet, jag sätter press på mig för att ge mina barn Svensson livet.
Men hur kan det hända?
Allt jag tittar eller lyssnar på triggar mig. Vissa dagar kan jag knappt öppna ögonen. Jag vill inte se, jag vill inte höra. Jag vill inte minnas.
Jag är inte nöjd med den jag är. Jag kommer aldrig vara nöjd med den jag är. Och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Jag har inte fått formas och utvecklas till någon värd någonting. Jag blev under tvång formad till en börda för familj, vänner och samhället.
Jag står inte ut med mig själv längre, och jag ser inte heller meningen med att försöka.
