Har tankar på att försvinna varje natt. Fly och aldrig komma tillbaka eller somna in på något sätt.
Tankarna börjar hålls mig vaken och den skönaste tiden på dygnet är när jag sover. Då slipper jag all oro och tunga tankar.
Skriver avskedsbrev i huvudet. Funderar på olika varianter. Livet är och har varit för tungt under en längre period och ser ingen ljusning. När det ena löst sig och man kanske börjar känna hopp, då kommer nåt. Nytt.
Är äldre och vill inte ha det så här de år jag har kvar. Då kan det kvitta
Vet inte hur jag ska ta mig ur det!
Samtalsterapi är det ingen mening ned. Gått i många år vilket inte gar hjälpt, så där gar hag gett upp. Börjar ge upp på mig själv och min existens. Har inget mer kvar att ge.
Vare sig som förälder, sambo, anställd eller kompis.
Vill inte dö, men orkar inte med livet heller längre.
Hjälpt så många andra genom åren så det finns ingen energi att ta hand om mig själv heller.
