Jag gjorde en del val som var dumma. De kostade mig mycket. Jag förlorade sånt som inte går att återställa. Jag såg inte då, det vackra jag hade. Förlust. Sorg. Skam.
Det har påverkat mig på ett sånt sätt att jag inte längre bryr mig om vad folk tycker. Jag har varit i mörkret på ett sånt sätt att andras åsikter är världsliga numera. Jag har också släppt allt tvång och prestige kring en viss karriärsväg, och börjat känna efter vad jag verkligen vill göra, i hjärtat. Om jag ändå ska dö, så kan jag väl åtminstone vidga vyerna lite? Jag har också släppt pressen att vara bäst, populärast, något extra. Jag var till och med dålig på att be om ursäkt förut, jag kunde ju inte göra fel. Nu istället, så är jag ingen alls. Jag bara är. Inget att leva upp till. Ingen fasad att hålla upp.
Sammantaget har detta varit bra och läkande för mig. Det är som att jag behövde bli pushad hit. Men jag har ju förlorat så enormt mycket!!!
Så nu är jag en person jag vill vara. Med insikter som är bra. Men jag står tomhänt! Och tampas med känslor av förlust, sorg och skam. Ser inte hur jag ska kunna ta mig vidare i livet med detta. Jag rev ner allt av betydelse. Det går inte att få tillbaka.
Jag har nått dit jag behövde på insidan. Men inget kvar på utsidan. Vet inte vad jag ska ta mig till. Det vore så onödigt att dö nu. Men jag kan inte heller leva såhär.
Ni får gärna ge råd eller hjälpa till på något vis. Allt är välkommet. För jag står som i ett vakuum. Ser inte hur jag ska kunna bygga upp något. Vill dö, men den senaste tidens personliga utveckling sätter ett litet stopp för det.
Fuuuuuuuck.
