I ett likgiltigt universum och med ett liv utan mening där dina enda garantier är lidande och en oundviklig död verkar det enda vinnande draget vara att inte vara med att spela. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre – det finns ingenstans att ta vägen, jag önskar jag aldrig blivit född. Livets “gåva” är inget för mig, jag vill inte vara här en sekund till. Allt det här lämnar mig, och alla andra personer som befinner sig i liknande tillstånd, i en minst sagt jobbig situation i ett vrickat samhälle och en vrickad värld full av “friska” människor där alla har rätt att leva men ingen har rätt att dö.
