Jag har nu bestämt mig. Jag kan/vill/ orkar ej mer. Det går ej längre. Kan ej ha det så här år efter år. Jag mår så fruktansvärt dåligt och har gjort i så många år nu och det blir aldrig bättre hur mycket jag än hoppas och vill att det ska vända. Jag har bestämt mig. Jag ska få ett slut på det elände och lidande till liv Jag har. Jag har varit en sådan belastning för vården och för samhället i för många år och gått igenom så många behandlingar som ej hjälpt. Jag är ett hopplöst fall som aldrig kommer bli bättre. Jag är ingen och betyder ej något för någon. Har ingen släkt eller några vänner Jag överger när jag dör. Jag sårar ingen och ingen kommer sörja mig när jag dör. Genom att lämna livet kostar Jag ej längre samhället pengar och resurser som kan hjälpa de som kan hjälpas. Jag har bestämt när och hur jag ska gå tillväga. När hösten kommer finns jag ej längre kvar. Jag kommer då att ha tagit mitt liv. Äntligen ska jag få slippa denna plåga det innebär att vara vid liv, att gå runt och överleva och vänta på döden. Och jag slipper ännu en jul. Det känns skönt och befriande att faktiskt veta att allt snart får ett slut. Farväl alla vänliga själar jag mött genom åren. Jag önskar er det bästa.
