Jag städade idag på eftermiddagen, jag tog även en tablett som gör mig superglad, den hjälper mig att må bra när jag egentligen mår s k i t.
men min kille tycker typ inte om att jag är så glad , för ofta ofta händer det såhär att han blir arg och förstör stämningen jättemycket då. Jag förklarade för honom att jag vill inte tappa känslan , men det gjorde jag ju såklart till slut. Ville gå ut , men nej det fick jag inte. Bröt ihop totalt och låg över köksbordet och grät efter att jag fått ett utbrott på honom. När han då tröstar mig och pratar om att ” dem ( röster han hör) ska inte få förstöra för oss” då tänker jag på att hoppa från balkongen. Vad jävla skönt det skulle vara att slippa allt . Jag skulle aldrig våga , men dem tankarna kom.
jag tänker på vad det kanske skulle stå om mig i tidningen, ”hon levde i en destruktiv relation”.. ja såna grejer. Men så vet man att man måste fortsätta för att man har nära och kära som skulle bli helt förkrossade, man vet att man kan inte göra det. Risken är stor att man inte dör heller utan hamnar i rullstol resten av sitt liv,
ursäkta för det här nattsvarta inlägget, men det är så jag känner. Jag är så less på det här, så less.
