självmordsförsök..

ja vart ska man börja.. Jag försökte ta livet av mig igår. bara med alkohol så inget farligt hände förutom att jag satt på toa med min flickvän i en och en halv timme och spydde ganska rejält.. min flickvän berättade jag för att jag försökte ta livet av mig men hon reagerade knappt. höll det för sig själv och sen var det som bortblåst det som hade hänt..jag la mig i en säng där vi var och väntade tills jag var tillräckligt nykter för att åka bil sen åkte vi hem å gick å la oss.. även fast jag ofta säger till henne att hon inte ska berätta för någon så känns det konstigt att hon håller det för sig själv när hon vet att det är en fara för mitt liv men jag antar jag får skylla mig själv.. jag känner mig extremt korkad nu för det var barn i närheten när jag drack alldeles för mycket och jag skäms.. samtidigt mår jag dåligt för jag önskar bara jag kunde druckit mer och fått dö.. det känns inte som att någon bryr sig även om jag kanske vet att det finns folk som bryr sig. men jag kan inte känna att någon bryr sig. jag känner mig så ensam i allt jag går igenom och vill bara sluta kämpa.. ingen förstår mig, tror inte någon vågar första mig heller.. eller jag vet inte.. jag känner bara att världen hade varit bättre utan mig. och hade världen inte varit bättre utan mig så slipper jag iallafall att lida.. jag vill bara ta mitt liv..

Stopp.
Min dotter tog sitt liv, hon tyckte säkert att det var bäst för alla när hon gjorde det, det är så många tänker dom gör det. självmordet tog inte bara hennes liv, det förstörde livet för alla i familjen.

Självmord är nog det mest effektiva sätt att förstöra livet för dom man älskar mest typ sina barn, fru, man, syskon, föräldrar, vänner etc.

Anonym skrev:

Stopp. Min dotter tog sitt liv, hon tyckte säkert att det var bäst för alla när hon gjorde det, det är så många tänker dom gör det. självmordet tog inte bara hennes liv, det förstörde livet för alla i familjen. Självmord är nog det mest effektiva sätt att förstöra livet för dom man älskar mest typ sina barn, fru, man, syskon, föräldrar, vänner etc.

beklagar dig förlust.. måste vara jättejobbigt.. vet hur jobbigt det är att förlora någon då min pappa dog i Cancer för ett halvår sen.. och vill inte lämna någon i samma sorg som jag har men jag orkar liksom inte kämpa. Har kämpat så länge och det är så jobbigt..

Jag vill skänka dig lite hopp genom att tipsa om ett fint initiativ som heter Ångestvän (ångestvän.se).

Där kan du få någon att skriva med, någon som vill ge dig stöd.

Det finns även andra organisationer, t.ex. Aldrig Ensam och Suicide Zero.

Att våga be om hjälp är första steget till en ljusare framtid.

Önskar dig värme & kärlek!