Jag har blivit utsatt för inbrott. Förmodligen någon granne som gjort det. Jag har blivit av med stora värden. Båda emotionellt och monetära värden.
Jag vill egentlgien dö men det som håller mig vid liv är att jag inte vill orsaka min familj lidande.
Jag vet inte om det är värt nog att prata på självmordchatten eller inte. Jag är inte ung, jag är 44.
Jag är också autisisk och har adhd så jag är nog extra känslig
Några försöker säga “saker har inte liv du kan gå vidare” men det sårar mig.
jag känner mig som om någon mördat någon nära mig för det är gärningsman.
Jag måste gå genom allt för att sätta värde på saker, men det är svårt för det är väldigt nischade samlarsaker och jag är väldigt rädd för att se mina saker dyka upp och bara att se sakerna i sig ger mig stark obehag.
Jag har inga IRL-vänner utöver min familj. Min familj är gamla och de har inte mycket koll så dek an inte hjälpa mig. Mina onlinevänner som jag trodde var bra vill inte hjälpa mig. ingen vill hjälpa mig.
De bara beklagar sig och sedan glömmer mig.
Jag har skrivit dokument och fyller på allt eftersom det jag kommer ihåg, på saker som stulits. även skick osv så man kan värdera men jag orkar inte ta tag i värderingen i sig..
jag vill ha tilbaka sakerna.
jag anlagar mig själv SÅ mycket också hela tiden, hela tiden, hela tiden, varför hämtade jag inte sakerna tidigare och förvarar dem bättre? Det har jag velat göra länge men jag har mina fysiska och psykiska sjukdomar/hinder som gjort att jag inte kommit loss och nu har det straffat mig
nää nu får det räcka
men ja jag har mått väldigt dåligt sen upptäckten 26 juli och jag har knappt ätit någonting, jag bara kräker, och gråter hela tiden, hela tiden..
jag vill inte åka till psykakuten för jag har dålig erfarenhet med dem (blir nog värre då), och min vanliga öppenvårdsmottagning svarar inte mig. de har inte svarat mig på 1,5 vecka, jag har försökt be om påfyllning av medicin redan, och de har inte svarat mig och sedan händer det här.. de svarar inte
