Ser ingen mening med livet

[Indigo Heralo]

Jag har blivit utsatt för inbrott. Förmodligen någon granne som gjort det. Jag har blivit av med stora värden. Båda emotionellt och monetära värden.

Jag vill egentlgien dö men det som håller mig vid liv är att jag inte vill orsaka min familj lidande.

Jag vet inte om det är värt nog att prata på självmordchatten eller inte. Jag är inte ung, jag är 44.

Jag är också autisisk och har adhd så jag är nog extra känslig

Några försöker säga “saker har inte liv du kan gå vidare” men det sårar mig.

jag känner mig som om någon mördat någon nära mig för det är gärningsman.

 

Jag måste gå genom allt för att sätta värde på saker, men det är svårt för det är väldigt nischade samlarsaker och jag är väldigt rädd för att se mina saker dyka upp och bara att se sakerna i sig ger mig stark obehag.

Jag har inga IRL-vänner utöver min familj. Min familj är gamla och de har inte mycket koll så dek an inte hjälpa mig. Mina onlinevänner som jag trodde var bra vill inte hjälpa mig. ingen vill hjälpa mig.

De bara beklagar sig och sedan glömmer mig.

Jag har skrivit dokument och fyller på allt eftersom det jag kommer ihåg, på saker som stulits. även skick osv så man kan värdera men jag orkar inte ta tag i värderingen i sig..

jag vill ha tilbaka sakerna.

jag anlagar mig själv SÅ mycket också hela tiden, hela tiden, hela tiden, varför hämtade jag inte sakerna tidigare och förvarar dem bättre? Det har jag velat göra länge men jag har mina fysiska och psykiska sjukdomar/hinder som gjort att jag inte kommit loss och nu har det straffat mig

 

nää nu får det räcka

men ja jag har mått väldigt dåligt sen upptäckten 26 juli och jag har knappt ätit någonting, jag bara kräker, och gråter hela tiden, hela tiden..

jag vill inte åka till psykakuten för jag har dålig erfarenhet med dem (blir nog värre då), och min vanliga öppenvårdsmottagning svarar inte mig. de har inte svarat mig på 1,5 vecka, jag har försökt be om påfyllning av medicin redan, och de har inte svarat mig och sedan händer det här.. de svarar inte

 

[Indigo Heralo]

jag vill vrida tillbaka tiden

jag får svarta tankar o ch funderar på att börja sälja av allt jag har hemma för att “dödstäda” för att göra det lättare för min familj att hantera efter det jag dött.

Hej fina du <3

Vad sorgligt och smärtsamt det låter att du förlorat de här sakerna. Otroligt otäckt också med inbrott! Hoppas de får fast tjuvarna och att du blir rejält ersatt av ett försäkringsbolag. Det här med emotionellt värde av saker förstår jag hundra procent. Det kan vara ungefär som att förlora ett husdjur, det går inte att ersätta bara utan man känner stor sorg!

Stor kram

[Indigo Heralo]

Red,

Tack för att du svarat! Det betyder jättemycket för mig! Att veta jag inte är ensam..

Är fortfarande väldigt smärtsamt, gråter hela tiden. Men idag har jag lyckat äta en smörgås och en bulle.

Är också mycket, mycket, mycket paranoid. Mörkrädd också. Inte rädd för min person, men bara känslan. Obehag.

Jag tror inte längre jag ska dö (förutsatt att inte någonting ännu värre händer, förstås), utan mer att.. jag ska försöka hantera det här på något sätt. Hur vet jag inte. Om jag kommer över det tror jag inte. Det kommer nog  vara med mig hela mitt liv. Vet inte heller om jag ska bo kvar eller inte. Dte är tråkigt för jag tycker om lägenheten i sig väldigt mycket (jättevacker gammaldags!) och att jag har väldigt tur med att ha ganska låg hyra för storleken vilket gör att jag precis har råd att bo i den här storleken.Men samtidigt känner jag att jag börjar avsky den här jävla staden mer och mer (storstad). Arroganta människor.