Hem > Forum > Hopplöshet > Saknar trygghet och hemkänsla

Saknar trygghet och hemkänsla

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 17 totalt)
16
  • Avatar

    Jag står inte ut! Jag bor med min pojkvän i hans lägenhet för mina grannar vet om att jag varit psykotisk. Jag känner mig inte hemma hos honom och han är autistisk och visar inte att han tycker om mig. Jag hade anorexi blev tvingad av föräldrarna att gå universitets utbildning blev manisk felmedicinerad på psykiatrin och psykotisk när jag slutade gjorde mig av med min trygghet min lägenhet. Har tvång som pågår non stop hela nätterna. Åkte till Afrika och solade som en galning för jag ville ha hudcancer och dö. Mina trauman är så många och jag klarar inte av människor och förändringen att bo i hans lägenhet. Finns ingen utväg. Känner mig så otrygg i den här världen!

    Jag står inte ut! Jag bor med min pojkvän i hans lägenhet för mina grannar vet om att jag varit psykotisk. Jag känner mig inte hemma hos honom och han är autistisk och visar inte att han tycker om mig. Jag hade anorexi blev tvingad av föräldrarna att gå universitets utbildning blev manisk felmedicinerad på psykiatrin och psykotisk när jag slutade gjorde mig av med min trygghet min lägenhet. Har tvång som pågår non stop hela nätterna. Åkte till Afrika och solade som en galning för jag ville ha hudcancer och dö. Mina trauman är så många och jag klarar inte av människor och förändringen att bo i hans lägenhet. Finns ingen utväg. Känner mig så otrygg i den här världen!

    Skulle du inte kunna söka efter en egen lägenhet eller flytta hem till föräldrarna om det skulle kännas bättre? Du ska inte behöva bo kvar där om det får dig att må så dåligt. Finns det någon du kan vända dig till för att få hjälp?

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag får inte bo hos föräldrarna och har sagt upp kontakten. Jag har sett en lägenhet att byta till men den är bara en våning upp så jag vet inte om jag blir rädd av att bo så nära marken, å andra sidan slipper jag störa någon under när jag springer på toa för det är bara förråd. Är så rädd. Vågar inte flytta det nya skrämmer. Finns ingen hjälp att få. Mitt problem har jag alltid haft, det är fel på mig. För jag är för fokuserad på alla andra istället för mig själv. Vet inte hur jag ska komma till rätta med det? Därför det var så skönt att bo själv för då kunde jag fokusera på mig själv och kände mig trygg i den lägenheten. Hjälp mig!

    Avatar
    Trådstartaren

    Skulle du inte kunna söka efter en egen lägenhet eller flytta hem till föräldrarna om det skulle kännas bättre? Du ska inte behöva bo kvar där om det får dig att må så dåligt. Finns det någon du kan vända dig till för att få hjälp?

    tack! vet inte om du fick mitt svar? Mitt problem är att jag är så fokuserad på andra och de ger mig aldrig den kärlek jag behöver. Flyttar jag skrämmer det nya, så jag vågar nog inte. Det enda jag kan göra är att bo kvar med pojkvännen tror jag och lära mig vara sambo.

    Jag får inte bo hos föräldrarna och har sagt upp kontakten. Jag har sett en lägenhet att byta till men den är bara en våning upp så jag vet inte om jag blir rädd av att bo så nära marken, å andra sidan slipper jag störa någon under när jag springer på toa för det är bara förråd. Är så rädd. Vågar inte flytta det nya skrämmer. Finns ingen hjälp att få. Mitt problem har jag alltid haft, det är fel på mig. För jag är för fokuserad på alla andra istället för mig själv. Vet inte hur jag ska komma till rätta med det? Därför det var så skönt att bo själv för då kunde jag fokusera på mig själv och kände mig trygg i den lägenheten. Hjälp mig!

    Det låter hemskt. Du ska inte behöva anpassa dig för att du är orolig att störa andra. Du ska kunna leva ditt liv också och känna dig trygg där du bor. Vad är det som skrämmer med att bo nära marken känner du? Jag tycker ju helt klart att du ska flytta om du har möjligheten. Det låter annars som att en LSS bostad kanske vore något, men det låter inte som att du har just problem att ta hand om dig själv ochjag vet inte kraven för att få bo i en sån.
    Har du några andra i din närhet än din sambo?

    Avatar
    Trådstartaren

    Det låter hemskt. Du ska inte behöva anpassa dig för att du är orolig att störa andra. Du ska kunna leva ditt liv också och känna dig trygg där du bor. Vad är det som skrämmer med att bo nära marken känner du? Jag tycker ju helt klart att du ska flytta om du har möjligheten. Det låter annars som att en LSS bostad kanske vore något, men det låter inte som att du har just problem att ta hand om dig själv ochjag vet inte kraven för att få bo i en sån. Har du några andra i din närhet än din sambo?

    vill inte bo i lss bostad. Jag har ju bott själv innan och problemet är samspelet med andra. Nära marken känns otäckt pga inbrott mm blev trakasserad på min förra adress och då vill man inte bo våning ett…. Tack för ditt svar!

    vill inte bo i lss bostad. Jag har ju bott själv innan och problemet är samspelet med andra. Nära marken känns otäckt pga inbrott mm blev trakasserad på min förra adress och då vill man inte bo våning ett…. Tack för ditt svar!

    Fy, folk är så onödigt elaka ibland :/
    Då kan jag förstå om du inte vill bo längst ner vore nästan bäst högst upp på en vindsvåning, om det känns bäst att riskera störa så få personer som möjligt.
    Vad gör du om dagarna? Det är bra om det går att hålla igång på något sätt för att slippa vara ensam med sina mörka tankar.

    Avatar
    Trådstartaren

    Fy, folk är så onödigt elaka ibland :/ Då kan jag förstå om du inte vill bo längst ner vore nästan bäst högst upp på en vindsvåning, om det känns bäst att riskera störa så få personer som möjligt. Vad gör du om dagarna? Det är bra om det går att hålla igång på något sätt för att slippa vara ensam med sina mörka tankar.

    jo folk är elaka både okända och de man trodde var vänner. Jag tycker om att simma och ta det lugnt. Fundera på framtiden. Mitt egna sällskap trivs jag bäst i har jag kommit på!

    jo folk är elaka både okända och de man trodde var vänner. Jag tycker om att simma och ta det lugnt. Fundera på framtiden. Mitt egna sällskap trivs jag bäst i har jag kommit på!

    Kan tänka mig det, om  folk runt dig har varit så otrevliga och svikit dig.
    Är det positivt när du tänker på framtiden, som att du ser möjligheter liksom? Eller känns det som att det kommer att fortsätta vara svårt?

    Avatar
    Trådstartaren

    Kan tänka mig det, om folk runt dig har varit så otrevliga och svikit dig. Är det positivt när du tänker på framtiden, som att du ser möjligheter liksom? Eller känns det som att det kommer att fortsätta vara svårt?

    eftersom jag drabbats av utmattning och uppvarvning känns det som något nytt jag måste lära mig leva med. Att vara en lugn person som vilar, förut var jag sprallig. Det har jag inte anpassat mig till ännu och jag vet inte hur det ska gå till. Många andra bitar har fallit på plats som att jag kan vara i mitt egna sällskap numera. Andra bitar är svårare att släppa som att psyk bara medicinerar istället för att diskutera. Det var en hemsk uppenbarelse och trauma.

    Vården generellt sätt är väldigt dålig idag, de har inte tiden så de tar den enklaste tillfälliga lösningen.
    Måste du anpassa dig till att vila för att du annars riskerar att typ gå in i väggen? Känns som att du skulle bli väldigt rastlös om du har mycket energi som du inte får göra av med. Lät iaf som att du har mycket energi när du sa att du var sprallig ^^

    Avatar
    Trådstartaren

    Vården generellt sätt är väldigt dålig idag, de har inte tiden så de tar den enklaste tillfälliga lösningen. Måste du anpassa dig till att vila för att du annars riskerar att typ gå in i väggen? Känns som att du skulle bli väldigt rastlös om du har mycket energi som du inte får göra av med. Lät iaf som att du har mycket energi när du sa att du var sprallig ^^

    jag är totalt utmattad men om något stressar mig blir jag totalt uppvarvad så det pendlar med ngr dagars intervall. Jätte jobbigt. Har du något tips?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 17 totalt)
16

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.