Så värdelös.

Käns så tungt nu. Hopplöst. Känner mig så ensam, så enormt ensam fast jag har familj. Såren på kroppen och smärtorna lugnar inte längre. Ständigt yr av näringsbrist. Tankarna snurrar ständigt runt på samma sak hela tiden. Jag är värdelös. Orkar inget längre. Alla skulle må bättre om jag ej fanns längre. Varje dag samma visa. Har inga konkreta planer men det är kämpigt med dessa tankar jämt. Hur länge till orkar man? Guuu vad det sliter i bröstet!!! Så motstridiga känslor. Fan vad jag är värdelös.

Hej! ❤️
Har du kontakt med sjukvården? Vet någon i din familj hur du mår?

Vill även tipsa dig om att söka kontakt på ångestvän.se – det kan vara ett bra första steg i att våga berätta om sin situation.

Bra att du skrev här också!

Önskar dig en ljusare framtid❤️

Hej.

Jo jag går hos en kurator ca 1g/mån för mina destruktiva beteenden. Tror inte jag orkar gå där mer, det verkar inte funka på mig. Orkar inte sitta där och försöka lyssna när det enda jag sitter å tänker på är att gå hem och avsluta allt. Har tänkt avsluta alla sorters vård kontakter, både somatisk och psykologisk. Det är ändå ingen mening och tar upp resurser andra kan få. Ser faktiskt ingen ljusning just nu.