Känner mig bara mer och mer tom för varje dag som går, jag har vänner och familj som bryr sig mycket om mig. Jag vill inte leva länge, den enda anledningen att jag är kvar i livet är för att jag inte kan lämna dom. Står inte ut med tanken av hur förstörda dom skulle vara. Men ändå så vill jag inget annat än att dö.
Är snart inne på sista veckan på min praktik på folkhögskolan. Varje morgon känner jag hur jag bara vill försvinna, funderar på att börja självskada igen, gjorde det en del förut och tyvärr så fungerar det för mig. Har tänkt mer och mer på det senaste veckorna. Vet verkligen inte vad jag ska göra, vill bara bli klar med all skit jag ligger back med i skolan. Men sen då ? Vet inte hur länge jag kommer orka att leva med det här. Skäms för att jag känner mig ensam även fast jag har många som bryr sig om mig.
Förstår mig inte på det här med varför livet ska vara så meningsfullt, det mesta i världen är skit och jag står verkligen inte ut längre.
Hur länge jag lever vet jag ej men börjar bli mer och mer tveksam på att jag kommer dö lycklig och av naturliga skäl.
