Hej igen, jag vill såklart vara din ”skrivvän” här. Det som är jobbigt är att inte dela sitt liv IRL med någon som man kan lita på…och aldrig fått uppleva det fast jag levt så länge. Alla relationer tar slut. Så var det i min familj oxå. Blev inte uppskattad för den jag var. Så var det aldrig för andra jag kände. Alla hade någon att lita på! Alla jag kännt ( och känner nu ) har anhöriga! Och det är just anhöriga jag saknar. För flera år sedan var jag på ett sjukhus och fick frågan om jag kunde ge ut telefonnr till en anhörig. Då insåg jag att jag inte hade någon…Jag hade ingen förälder i livet. Och ingen relation just då. På sjukhuset blev dom jätteförvånade. Det gjorde mig så deprimerad….insåg hur ovanligt det är att leva som mig!!! Det är självklarheter för andra. Träffar du inte kompisar ibland iaf? Minns att du skrev att du var ute och åt med några? Och att du hade en vän som skulle besöka dig till din födelsedag fast corona kom emellan? Jag har ingen att prata med. Jag vill prata och se någons reaktioner och höra någons röst Är hur ensam som helst. Det är skönt att forum som dessa finns. Men det ersätter inte personer som man träffar. Har den tjejen på Irland hört av sig något mer?
Stackare, jag önskar att jag kunde göra något mer för dig. Förstår att du känner dig deprimerad….men jag finns här i alla fall❤️ Mmmm….mina ”vänner” som dissar mig och kallar mig för saker…..de är jag med fast jag har aldrig mått bra med de. Ja hon har slutat prata med mig😔 Jag förstår att du vill höra någons röst, jag önskar att du skulle få höra någons röst, du förtjänar så mycket bättre än det här❤️ Du är en underbar människa ska du veta❤️ Ja…och hon är inte min tjej längre….förresten så har jag hittat mig själv till slut, jag identifierar mig som en tjej igen och jag är lesbisk. Förresten så spenderade jag en hel natt igår på sjukhuset, blindtarmsinflammation….kram❤️❤️
