Okej jag skall försöka att förklara mig lite.
Jag har blivit så bitter och sur under de senaste åren. Jag ser och är medveten över denna biten och jag tycker inte om det men kan inte göra något åt det.
Får våldsamma utbrott och slår sönder allt som kommer i min väg. Jag har även märkt att jag inte längre riktigt kan göra skillnad på om det är mina barn som är där framför mig för mitt behov av att få utlopp är för stort.
Jag har under större delen av mitt liv arbetat och brunnit för att hjälpa de som inte har en egenröst eller en röst som inte blir hörd i samhället.
Detta har även gjort att jag så många gånger stridit både skolor privata vård företag och kommuner. Jag har sett så sjukt mycket misär, fusk och allt för ofta fysisk och psykiskt misshandel av de som dessa instanser skall hjälpa och stötta.
Allt detta har gjort mig väldigt hatisk mot orättvisor och människor som trampar på de som har det svårt.
För några år sedan orkade jag inte längre och gick in i väggen med en sjukt jobbig känsla av att svikit dem som jag skulle skyddat.
Min vilja att leva försvann och om det inte varit för att jag har två barn som jag inte vill skada genom att ta livet av mig så fortsätter jag och kämpar.
Jag är tillbaka och jobbar (inte inom samma) men jag har aldrig blivit riktigt bra. Min erfarenhet av sjukvården och psykiatrin sen det att jag var sjuk är ännu en anledning till min ilska antar jag, för att inte tala om försäkringskassan. 👿💀
Jag har insett att ingen som arbetar med politik eller sjukvård är intresserad av att lägga pengarna eller göra det som behövs för att det skall finnas en chans att det skall bli någon bättring här i världen.
Detta gör mig så arg att jag inte kan kontrollera mig.
Snälla kan någon säga var fan man kan få hjälp eller om någon måste dö först. 🥺
