Hem > Forum > Hopplöshet > Overklighetskänslor

Overklighetskänslor

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Trådstartaren

    Jag är mamma till en son som är 8 år, och jag är så orolig för honom. Han har i över 2 år känt väldigt mycket overklighetskänslor ständigt.  Det är med honom hela tiden mer eller mindre.  Han säger att han mår så dåligt att han vill dö. Jag känner mig så hopplös just nu och hjälplös. Ingen vet något om det här, ingen verkar vilja veta nåt om det här och ingen vill ens försöka hjälpa till. Snälla om det är någon som har det likadant skriv snälla.

    Hej! Depression kommer ofta med overklighetskänslor. Det är väl mest standard.

    Är man deprimerad i tidig ålder så har man troligtvis en diagnos. Men finns många möjliga orsaker. Mina var autoimmunsjukdom och adhd/ASD med en gnutta epilepsi. Vid 8 hade jag aldrig kunnat sätta ord på det, ont i magen/huvudet/trött var mina standard fram tills sena tonår.

    Hade önskat att föräldrar och lärare satt mig i en utredning tidigt, för trots autistisk så är jag socialt intelligent, trots att jag har adhd så är jag mest passiv, fokuserar min energi på insidan. Inte utsidan. Det ger en illusion av normalitet. Bara jag vet hur onormal jag är.

    Trådstartaren

    Min son har tre diagnoser. Han har adhd, autism och svår trotssyndrom. Men nu i några år så har det varit overklighetskänslorna som har varit det mest jobbiga här. Vi försöker alltså få hjälp så att han kan må bättre. Någon diagnos behöver han inte. Det har han redan så många.

    Hej!

    Har han uppvisat några tendenser på epilepsi? Overklighetskänslorna för mig var epilepsi, de utvecklades från jag var 4-5, bröt ut maximalt vid 7, då jag hade min första epileptiska attack, sen hade jag inga fler krampanfall på 22 år. Men overklighetskänslorna blev värre för varje år.

    ADHD medicin, Attentin och bra sömnrutin tog bort dem för mig. Men bara just Attentin, alternativen är inte lika bra och skonsamma.

     

     

    Hej,

    Jag förstår att ni har en väldigt jobbig situation. Har ni någon kontakt med BUP och habiliteringen? Får ni någon hjälp därifrån som fungerar?

    Jag har själv bland annat autism och det är mycket jobbig diagnos. Svårt att veta riktigt vad ni menar med overklighetskänslor men det kan ju ha att göra med den annorlunda perceptionen vi med autism har. Mycket i samhället är helt annorlunda än vad vi skulle behöva och det kan kännas svårt att tolka när det är mycket som händer.

    Åtta år.. kan det ha med skolan/förskolan att göra? Förändringar är svåra och speciellt om det är mycket nytt folk och nya sociala situationer. När energin tar slut så kan kroppens signaler bli helt konstiga. Stress kan orsaka psykos som gör att man t.ex. får ”tunnelseende” och att balans m.m sätts ur spel.

    Är skolan anpassad för autism? Är det mindre klasser?

    När energin är slut så kan allt möjligt hända i kroppen och hjärnan.

    Hoppas ni kan få bra hjälp och hittar något sätt som hjälper din son att må bättre.

    Trådstartaren

    Hej, Jag förstår att ni har en väldigt jobbig situation. Har ni någon kontakt med BUP och habiliteringen? Får ni någon hjälp därifrån som fungerar? Jag har själv bland annat autism och det är mycket jobbig diagnos. Svårt att veta riktigt vad ni menar med overklighetskänslor men det kan ju ha att göra med den annorlunda perceptionen vi med autism har. Mycket i samhället är helt annorlunda än vad vi skulle behöva och det kan kännas svårt att tolka när det är mycket som händer. Åtta år.. kan det ha med skolan/förskolan att göra? Förändringar är svåra och speciellt om det är mycket nytt folk och nya sociala situationer. När energin tar slut så kan kroppens signaler bli helt konstiga. Stress kan orsaka psykos som gör att man t.ex. får ”tunnelseende” och att balans m.m sätts ur spel. Är skolan anpassad för autism? Är det mindre klasser? När energin är slut så kan allt möjligt hända i kroppen och hjärnan. Hoppas ni kan få bra hjälp och hittar något sätt som hjälper din son att må bättre.

    Trådstartaren

    Hej! Ja det är jobbigt. Vi ska nästa vecka till psykiatripartners. Eftersom jag tyckte bup var helt värdelösa. Det har inget med skolan att göra. Detta började redan när han var runt 5-6 år.  Och detta skiljer sig mycket från hans andra autism symptom. Han går i en jättebra skola. Där har han faktiskt inte ens så mycket overklighetskänslor. Han går på en resurs skola. Och han längtar efter skolan när han är hemma. Mvh katja

    Hej!

    Vad skönt att det går bra med skolan och att det är resursskola. Det brukar ju annars bli väldigt stor förändring och påfrestning för oss med autism. Vad kul att han längtar till skolan och känner att det är bra där.

    Hoppas ni får bra kontakt och hjälp på nya stället. Psykiatrin via sjukhuset (både bup och vuxen) kan ju vara varierande beroende på var man bor. Tråkigt att ni fick dålig kontakt och hjälp där. För mig så har habiliteringen varit mycket bättre då dom känner till autism på ett bättre sätt. Behandling av övriga diagnoser kan ibland behöva vara annorlunda för autister. Man måste t.ex. ta hänsyn till annorlunda perception och känslighet för ljud/ljus m.m.

    Hoppas nya stället lyssnar mer och kan ta ett helhetsperspektiv.

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.