övergrepp?

Hej,

jag undrar om det räknas som övergrepp att ens tjejkusin (7 år äldre) tog en lotionflaska och drog emellan mina ben när jag var omkring 6 år. Förstod att något var fel, att sex introducerades för tidigt i mitt liv. Jag minns att jag efter maten frågade om vi skulle göra det där igen. Hon sa nej.

Det är första gången jag öppnar mig. Är idag 38 och har kämpat hela livet med återkommande depressioner, skär mig själv, självförakt och skam för allt jag gör, har alltid känt att jag vill vara ren inuti. Har bränt ut mig i alla jobb jag haft för att jag tycker alltid att jag gör för lite. Har aldrig kunnat haft ett lång förhållande. Det längsta som varade var med en gränslös man från ett annat land, det var destruktivt och jag blev promiskuös efter det förhållandet. Har alltid fått höra att jag är gränslös i mina senare förhållanden. I min allra första relation ville jag aldrig ha sex. Relationer för mig är starkt förknippat med ångest. När jag flyttade från min mindre stad till en större blev jag utåtlevande och drack mycket för att döva något, jag aldrig vetat vad det är. Blev alltid väldigt full. Har aldrig kunnat hitta balans i något av våra drifter. Man har misstänkt bipolaritet på senare år.
Har alltid burit med mig bilden av det min kusin gjorde med mig, men det är som om hjärnan gjort om det till något vi båda var överens om och att det inte är något att bry sig om. Men häromkvällen triggades något i mig och jag bröt ihop och skrek och sen skickade jag sms till alla mina familjemedlemmar (jag har inte berättat det om att jag själv frågade om vi skulle göra om det, det skäms jag oerhört för) och när jag skrev om bilden jag har i mitt huvud så bröt jag ihop igen och bara skakade. Kroppen tog helt över mig. Så jag ringde en väninna och bröt ihop igen och hon sa direkt att det är ett övergrepp. Alla mina familjemedlemmar är på min sida och går igenom sin egen kris över att de är medskyldiga på något sätt, men de är väldigt tydliga med att det inte är min skuld, att det är ett övergrepp och att de är så ledsna för min skull.
Den sidan av släkten var gränslösa och det har varit vad de har kallat “högt i tak”. Min kusin har sagt det till mina föräldrar, att alla var ju med på det “busiga”. Hon tycker att jag har förstört hennes liv. Hon har diagnosticerad bröstcancer och jag har skrivit till henne att jag inte kan träffa henne mer sedan jag bröt ihop och förde fram den här bilden i ljuset. Jag har aldrig känt någon empati för hennes cancer och det har gjort mig panikslagen att jag är en psykopat. Men jag tror att det har att göra med övergreppet?
Det är som sagt väldigt färskt det här och det är första gången jag googlade på övergrepp och då kom jag till ett forum där jag läste symtomen hos ett offer och började gråta. Det är mitt liv till punkt och pricka. Det känns så oerhört sorgligt samtidigt som jag måste veta om det är ett riktigt övergrepp för att kunna gå vidare och ta hjälp. Jag skriver här för jag vill älta älta och älta och inte glömma nu när jag väl fått fatt i det. Det är så rörigt just nu bara. Om det här är roten vill jag ju att mitt jobb till exempel ska få veta så att de känner till varför jag nu är sjukskriven, bara gråter och gömmer mig för omvärlden. Vet inte hur jag ska tackla det här. Hjälp.

Du upplever det som ett övergrepp. Du känner dig kränkt. Du lider. Man hade gott och väl kunnat hälla flaskan i håret på dig, reaktionen säger allt. Jag tycker det låter som ett övergrepp. Jag tycker att du tar hjälp och framförallt ska du stå på dig. Vem som än säger att du överreagerar är en privilegierad liten skit som ska få en flaska körd i röven bara för att illustrera en poäng. Gör vad du behöver för att klara dig till slutet av veckan och så veckan efter det, men se till att hålla dig vid liv och prata med någon som kanske kan hjälpa dig. Du kan lösa det här och det definierar inte dig.