Hem > Forum > Hopplöshet > Orkar inte mer

Orkar inte mer

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Inuti skriker ett ohörbart öronbedövande rop på hjälp. Jag skriver på chattsidor, ringer akutjour efter ångestdämpande mailar psykologen. Atarax. Lamotrigin. Inget hjälper. Hopplösheten dränker mig.

    om jag varit social en dag så finns ingen energi kvar för någonting. Jag känner mig som en värdelös mamma just nu.

    självskada är det enda jag kan. Skalpeller. Tabletter. Alkohol. Och destruktiv intimitet som jag söker men inte alls vill ha.

    Men bland alla jag känner håller jag upp fasaden om att allt är okej. Min närmaste vän vet att allt kanske inte är okej men hur illa allt är vet ingen.
    jag ser inget slut på det här. Hittar inte ut. Jag drunknar.

    Blue Kasibi

    Hej, bra du skriver här, synd jag missat dig här och ingen annan skrivit, ännu. Vill du skriva igen så försöker jag vara till stöd/hjälp.

    Trådstartaren

    Blue Kasibi Hej, bra du skriver här, synd jag missat dig här och ingen annan skrivit, ännu. Vill du skriva igen så försöker jag vara till stöd/hjälp.

    hej, jag kämpar på så gott jag kan och lever ju fortfarande. Alltid något.
    Det kom en vändning när jag en kväll råkade blanda allt för många olika tabletter och självskada mig lite för mycket i både armar och ben. Jag kände att det på riktigt börjar bli farligt. Så jag försökte en överenskommelse med mig själv om att inte skada mer…och sen dess har abstinensen härjat rätt hårt. Men jag kämpar på och försöker ta den hjälp jag kan. Det ska gå. Men läkaren på psykiatrin vill att jag tar medicin eftersom självmordstankar hälsar på ibland. Men det vill inte jag. Men vi får se….

    hej, jag kämpar på så gott jag kan och lever ju fortfarande. Alltid något. Det kom en vändning när jag en kväll råkade blanda allt för många olika tabletter och självskada mig lite för mycket i både armar och ben. Jag kände att det på riktigt börjar bli farligt. Så jag försökte en överenskommelse med mig själv om att inte skada mer…och sen dess har abstinensen härjat rätt hårt. Men jag kämpar på och försöker ta den hjälp jag kan. Det ska gå. Men läkaren på psykiatrin vill att jag tar medicin eftersom självmordstankar hälsar på ibland. Men det vill inte jag. Men vi får se….

    Hej, glad du är kvar, hoppas okej jag skrev. Bra du fick den där vändningen fast det såklart var jobbigt som jag förstår. Att du tänker, att #det ska gå”. Att du får hjälp. Jag har också de tankarna då och då och också undvikit och lyckats hjälpligt på andra sätt. Men bra du skriver här om det är du vill prata. Jag kämpar på också, men ibland så känner jag att orken tryter, än så länge är jag kvar också. Skulle så gärna ha någon att prata med, i det fysiska mötet, som vill vara vän. Kämpa på, jag försöker vara med också, liksom kanske jag får någon med, här. Ta hand om dig!

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.