Jag har så ont. Hela kroppen värker och jag gråter. Det känns hopplöst. Som att det alldrig kommer att bli bra.
Jag har varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan januari. På många sätt har jag blivit bättre. Jag jobbar nu 25%. Men inom mig känner jag mig lika tom och trasig och jag har i perioder så vansinnigt ont i kroppen.
Jag skulle vilja ha en kram. Men jag klarar knte av att ringa någon vän. Känner mig så tråkig och negativ som fortfarande klagar över samma saker. Tänker att jag kommer skrämma bort de vänner jag har om jag inte börjar bli lite roligare.
När jag tar upp med någon att jag inte är bra så peppar de mig med allt som blivit bättre. Säger att jag kommit så långt. De förstår inte att det inombords lika hemskt. Det känns som att det inte är ok att må dåligt längre.
Jag önskar att det bara kunde ta slut. Orkar inte med smärtan och den trasiga själen längre
