Orkar inte med regelbundna vanor!

[Purple Qequmi]

Jag vet att det är en förutsättning för att må bättre att äta, sova och röra på sig regelbundet. Men problemet är att jag har aldrig haft ork till att göra något på rutin! All energi jag har går åt till det och jag är så deprimerad och nedstämd att jag inte kan se någon mening med att göra dessa saker när jag ska!

[Purple Qequmi]

Vad gör man när det är ett helt företag att göra saker regelbundet?? Sånt som att äta, motionera, meditera eller vad man nu vill göra. Har förstått att det nog är min kroniska depression som tar all energi, som gör att jag inte orkar gå på rutin. Plus Asperger och ADD.

Alla säger att boendestödet är så bra att ha då..men: de är ju inte hos en 24/7! Så på vilket sätt skulle de då kunna hjälpa en att få rutiner?? Kan någon förklara för mig, för jag förstår inte hur de menar, som säger det?

Hej Purple Qequmi!

Känner inte att jag har något bra svar på hur man får regelbundna vanor eller hur det är att ha boendestöd. Men däremot när jag mått som du gör (alltså att ha varit totalt utmattad och deprimerad) så har min hjälp varit att halsa i mig blutsaft (för att fylla på järndepåerna), tar även magnesium (för utmattningen). Sedan försöker jag anordna olika tjänster som t ex att få hem mat istället för att gå till affären och handla. Ibland händer det även att jag tvättar i handfatet/badkaret pga. orkar inte boka tvättid. Såhär håller jag på, drar ner på det som behöver göras och försöker minimera energiförbrukningen. Kan du göra något liknande tror du? Kanske du redan gör?

I den bästa av världar borde man även ha en kompis eller kompisar som rycker in och hjälper en. Tycker det finns något sjukt i att anordna en yttre extern (alltså institution typ), tänker på boendestöd, och som ska hjälpa en. Det kryllar ju av folk (som är friska) som borde kunna ha åtminstone en hand till övers för att hjälpa en annan.

Tänker att när man mår så dåligt och inte orkar äta nästan så är det verkligen överkurs att då börja motionera eller meditera. Jag förstår också att tanken är att vända cirkeln men ibland är man ju så pass trött och nedstämd att man på riktigt inte orkar. Har du någon kompis som du skulle kunna be om hjälp? Skulle det kännas okej att göra det eller har du svårt för att be om hjälp – om du vill säga? <3

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Hej Purple Qequmi! Känner inte att jag har något bra svar på hur man får regelbundna vanor eller hur det är att ha boendestöd. Men däremot när jag mått som du gör (alltså att ha varit totalt utmattad och deprimerad) så har min hjälp varit att halsa i mig blutsaft (för att fylla på järndepåerna), tar även magnesium (för utmattningen). Sedan försöker jag anordna olika tjänster som t ex att få hem mat istället för att gå till affären och handla. Ibland händer det även att jag tvättar i handfatet/badkaret pga. orkar inte boka tvättid. Såhär håller jag på, drar ner på det som behöver göras och försöker minimera energiförbrukningen. Kan du göra något liknande tror du? Kanske du redan gör? I den bästa av världar borde man även ha en kompis eller kompisar som rycker in och hjälper en. Tycker det finns något sjukt i att anordna en yttre extern (alltså institution typ), tänker på boendestöd, och som ska hjälpa en. Det kryllar ju av folk (som är friska) som borde kunna ha åtminstone en hand till övers för att hjälpa en annan. Tänker att när man mår så dåligt och inte orkar äta nästan så är det verkligen överkurs att då börja motionera eller meditera. Jag förstår också att tanken är att vända cirkeln men ibland är man ju så pass trött och nedstämd att man på riktigt inte orkar. Har du någon kompis som du skulle kunna be om hjälp? Skulle det kännas okej att göra det eller har du svårt för att be om hjälp – om du vill säga? <3

Njaa, det är inte direkt så att jag är för trött för att tvätta och handla och sånt! Såna saker är tvärtom jättebra och viktiga för mitt välmående. Vardagliga saker fungerar för mig, det är bara det att jag vill ha ut mer av livet! Vill ha mer innehåll, mer mening, roligare.  Och önskar att jag klarade av att göra något form av veckoschema och följa det.. Kanske det inte alls är min grej, kanske jag bara skulle må sämre, jag vet inte… Inbillar mig att jag skulle må bättre av att ha lite fasta tider då jag ska göra vissa saker bara. MEN: helt omöjligt att få till för mig!! Fattar inte hur det kan vara så svårt?! Det är väl där som min AS och ADHD skapar problem. Ganska vanligt att man inte kan planera, strukturera och verkställa! Känns oerhört frustrerande att vilja men inte kunna!

Men jodå, jag tvättar, städar, lagar mat, diskar osv… Fast det blir lite när jag känner för det, men tillräckligt ofta för att få allt att rulla!  Jag önskar bara att jag kunde få till ett schema kring allt sånt bara, och för när jag ska träna, meditera, gå hundpromenader m.m. Skulle kännas bättre att ha allt strukturerat, det skulle bli mycket mer tid till annat och jag skulle säkert ha mer energi och behöva ägna mindre tankekraft. Struktur skapar trygghet!

Fast det kan vara helt uttömmande också.. Som när jag var yngre och led av sömnproblem och vriden dygnsrytm, då skulle jag ha väldigt strikta ramar i vardagen, göra vissa ritualer för att kunna somna i tid och gå upp och aktivera mig samma tid varje morgon samt börja varva ner och göra sömnritualer några timmar innan läggdags. Visst gjorde det att min dygnsrytm blev bra, men det tog ändå så pass mycket energi av mig att jag inte orkade fortsätta!   Lite liknande kanske det är detta med att jag VILL ha regelbundna dagar och tider då jag mediterar, tränar etc, men att det tar så mycket energi att tvinga sig. Därför har jag ansökt om boendestöd igen. Kommer bli beviljad 3 timmar i veckan. De kan ju iallafall hjälpa mig få till ett schema och vara ett stöd i att peppa mig att följa det. Sen om jag följer det är väl en annan sak..Vet inte om det är detta folk menar med att boendestödet kan hjälpa till att följa rutiner (?)

Blutsaft och magnesium är bra, men mitt “illamående” är psykiskt, så jag tror inte på fysiska lösningar! Men tack för tipset ändå! 🙂 Jag tar en hel del kosttillskott själv, har trots detta ont i kroppen och känner mig seg.. Men kanske det skulle varit ännu sämre utan tillskotten 😏.  Känner mig väl snarare trött och utmattad i själen, än fysiskt och psykiskt!

Jag vet inte om jag tycker att vänner bör hjälpa en med sånt här.. Själv anser jag att vänner ska man ha roligt med och prata får man göra hos psykologer.. Alltså, jag har inga problem med hur andra gör, men jag skulle nog själv aldrig vilja ha en vän som “vårdare”. Jag har inte ens nämnt det här för någon vän..! Tycker liksom inte att de ska behöva ha den rollen, och dessutom har de nog med sitt eget!  Nu är det ju i ditt fall så att du (i perioder) inte alls klarar av vardagsbestyr, så som du beskriver. Och DÅ kan jag hålla med om att man ska kunna be en vän om hjälp! Men i mitt fall är det ju att jag blir frustrerad över att saker fungerar men inte på det sätt jag vill. Känns som för mycket att förvänta sig av en annan medmänniska att komma in och agera “projektledare” bara för att jag är missnöjd..

Det borde finnas någon app att ladda ner för att skapa ett veckoschema? Skulle det kunna vara något – tror du? Kanske du kan höra med boendestödet om den har några idéer/uppslag kring det? Jag känner en tjej som använder sin mobil mycket för att komma ihåg saker. T ex brukar hon strunta i att dricka vatten och känna hunger, så hon har nästan som en mat-och-sov-klocka där det plingar till i telefonen att det är dags att t ex dricka igen. Hon lider mest av dissociation och PTSD men jag tycker det låter lite inspirerande att ha en telefon som är det här “schemat” åt en, inom det som man behöver bli påmind om? Kanske rörigt inlägg, hehe. Det är en tanke bara.

[Purple Qequmi]

Jag har testat, men lyckas jämt missa aviseringarna pga att jag inte hör dem. Har inte mobilen i närheten av mig hela tiden.

På en tidigare mobil jag hade så pep det högt, men problemet var att det pep högt så fort det kom nåt annat också, dvs stup i kvarten. Blev knäpp på det, det var så psykande!

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Hej Purple Qequmi! Känner inte att jag har något bra svar på hur man får regelbundna vanor eller hur det är att ha boendestöd. Men däremot när jag mått som du gör (alltså att ha varit totalt utmattad och deprimerad) så har min hjälp varit att halsa i mig blutsaft (för att fylla på järndepåerna), tar även magnesium (för utmattningen). Sedan försöker jag anordna olika tjänster som t ex att få hem mat istället för att gå till affären och handla. Ibland händer det även att jag tvättar i handfatet/badkaret pga. orkar inte boka tvättid. Såhär håller jag på, drar ner på det som behöver göras och försöker minimera energiförbrukningen. Kan du göra något liknande tror du? Kanske du redan gör? I den bästa av världar borde man även ha en kompis eller kompisar som rycker in och hjälper en. Tycker det finns något sjukt i att anordna en yttre extern (alltså institution typ), tänker på boendestöd, och som ska hjälpa en. Det kryllar ju av folk (som är friska) som borde kunna ha åtminstone en hand till övers för att hjälpa en annan. Tänker att när man mår så dåligt och inte orkar äta nästan så är det verkligen överkurs att då börja motionera eller meditera. Jag förstår också att tanken är att vända cirkeln men ibland är man ju så pass trött och nedstämd att man på riktigt inte orkar. Har du någon kompis som du skulle kunna be om hjälp? Skulle det kännas okej att göra det eller har du svårt för att be om hjälp – om du vill säga? <3

Med all respekt, jag tycker du är helt fel ute som anser att det är vänners “skyldighet” att komma och hjälpa mig! Jag har behov av att strukturera upp min tillvaro och få rutiner att fungera. Det är ganska omfattande och knappast något som man kan förvänta sig av en vän! Vilken vän skulle ha tid, möjlighet och framförallt lust att ställa upp på det tror du?! Det blir ju som ett oavlönat arbete för vännen! Hur kan du anse att man kan förvänta sig det av vänner?

Sen är det ju det att vänner är vanliga lekmän och saknar utbildning i det jag behöver hjälp med. De har inte kunskaperna som tex boendestödjare har!

Var tvungen att läsa igenom mitt inlägg igen och det ser inte ut som att jag skriver att det är någons skyldighet? Jag tycker generellt att vänner gärna får ställa upp. Har inte mycket erfarenhet av det men som jag skriver att i den bästa av världar önskar jag att det skulle finnas ett sådant växelspel. Så tycker jag. Respekterar om du inte håller med <3

Jag är en sådan vän som ställer upp, som ordnar tid för kompisar. Det kan ses som ett oavlönat arbete men jag tycker det kan vara värt det, hehe. Någon gång har personer ställt upp för mig och det har värmt i hjärtat.

Samtidigt tycker jag du pekar på något viktigt och det är just “vad man kan kräva” av andra i relationer. Fram till ganska nyligen har jag varit besviken på människor men numera har jag börjat värdera om det och känner att man kanske får skita i det. Det är så jobbigt att gå runt och vara besviken på andra.

Känner du att man kan förvänta sig något annat av kompisar? Vad skulle det kunna vara isf?

Som Aspergare är jag också sån.

Jag behöver struktur men jag blir deprimerad av struktur. (Och naturligtvis blir jag stressad och nedstämd av för mycket kaos och ostruktur).

Har jag haft energi till att tvätta mina strumpor och städat lite hemma så räcker det för den dagen. Det gäller att hitta en bekväm balans i sin vardag och vara nöjd med lite. Vissa dagar orkar jag göra hur mycket grejer som helst och vissa dagar orkar jag knappt ta mig upp ur sängen.

Så var snäll mot dig själv. Att ha en diagnos är inget man väljer att ha.

 

[Purple Qequmi]

Anonym skrev:

Som Aspergare är jag också sån. Jag behöver struktur men jag blir deprimerad av struktur. (Och naturligtvis blir jag stressad och nedstämd av för mycket kaos och ostruktur). Har jag haft energi till att tvätta mina strumpor och städat lite hemma så räcker det för den dagen. Det gäller att hitta en bekväm balans i sin vardag och vara nöjd med lite. Vissa dagar orkar jag göra hur mycket grejer som helst och vissa dagar orkar jag knappt ta mig upp ur sängen. Så var snäll mot dig själv. Att ha en diagnos är inget man väljer att ha.

Men jag mår dåligt av att inte ha något att gå till, och ingen att träffa!

[Purple Qequmi]

Anonym skrev:

Som Aspergare är jag också sån. Jag behöver struktur men jag blir deprimerad av struktur. (Och naturligtvis blir jag stressad och nedstämd av för mycket kaos och ostruktur). Har jag haft energi till att tvätta mina strumpor och städat lite hemma så räcker det för den dagen. Det gäller att hitta en bekväm balans i sin vardag och vara nöjd med lite. Vissa dagar orkar jag göra hur mycket grejer som helst och vissa dagar orkar jag knappt ta mig upp ur sängen. Så var snäll mot dig själv. Att ha en diagnos är inget man väljer att ha.

Jag pallar inte att gå hemma längre!!

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Var tvungen att läsa igenom mitt inlägg igen och det ser inte ut som att jag skriver att det är någons skyldighet? Jag tycker generellt att vänner gärna får ställa upp. Har inte mycket erfarenhet av det men som jag skriver att i den bästa av världar önskar jag att det skulle finnas ett sådant växelspel. Så tycker jag. Respekterar om du inte håller med <3 Jag är en sådan vän som ställer upp, som ordnar tid för kompisar. Det kan ses som ett oavlönat arbete men jag tycker det kan vara värt det, hehe. Någon gång har personer ställt upp för mig och det har värmt i hjärtat. Samtidigt tycker jag du pekar på något viktigt och det är just ”vad man kan kräva” av andra i relationer. Fram till ganska nyligen har jag varit besviken på människor men numera har jag börjat värdera om det och känner att man kanske får skita i det. Det är så jobbigt att gå runt och vara besviken på andra. Känner du att man kan förvänta sig något annat av kompisar? Vad skulle det kunna vara isf?

Jag håller med dig om det där “i den bästa av världar”! 🙂 Det är bara att jag personligen vill inte ha en sådan relation till mina vänner! Jag skulle känna det som att jag var i “beroendeställning” och det skulle inte kännas bra för mig! Vad jag vill ha/förväntar mig av vänner: att de ska vara som en krydda i tillvaron för att få kontrast till den grå vardagen! Jag vill ha kul med dem, slappna av, göra sånt jag inte gör till vardags, tillsammans med dem. Jag vill känna mig stärkt och att jag får positiv energi av att träffa dem. Och att de upplever likadant med mig.