Igår överdosade jag, men inte tillräckligt för att dö. Idag har jag bara massa konstiga biverkningar och smärtor i hjärta o mage. Spyr och mår illa. Men jag lever. Jag är för feg för att våga ta tillräckligt med överdos för att dö. Nu förvärrar jag egentligen bara mitt lidande genom att förstöra kroppen fysiskt. Jag är så hopplös. Har försökt må bra i år men det blir bara värre och värre. Alla säger att tiden läker alla sår, men mina sår blir bara mer och mer infekterade för var dag som går. Hur länge till ska jag orka kämpa? Jag har länge planerat att begå självmord 31/12, om 5 dagar. Så att alla kan börja det nya året utan mig. Så att alla kan slippa mig. För vad är meningen med livet? Vad spelar mitt liv för roll? Det blir ingen skillnad på jorden om jag dör. Förutom att min familj blir ledsen, men de kommer också dö tillslut. Och då är sorgen borta och lidandet är över för alla. Jag kan likagärna dö nu istället för att plågas ännu längre. För det blir aldrig bättre. Ingen professionell lyssnar på mig när jag säger att jag mår sämre och sämre för varje dag som går. De säger bara att det blir bättre med tiden. Men det blir aldrig det. Jag har väntat i flera år. Men nu är det slut på väntandet. Jag är trött. Hopplös. Det är dags att ta slut på lidandet. 5 dagar kvar. Sen är jag borta för gott.
26 december 2023 kl. 22:55
Orkar inte leva längre
-
-
Förstår dig,känner själv likadant. Fast att skriva här är väl ett slags rop på hjälp?
mitt största problem är min enorma ensamhet. Du skrev att du hade familj. Vilken lyx det önskar jag oxå att jag hade haft. Du kommer skada dem för resten av deras liv om du gör dig illa. Vet de om hur dåligt du mår?
önskar att jag kunde hjälpa dig men kan inte rädda mig själv. -
Avregistrerad användare skrev:
Igår överdosade jag, men inte tillräckligt för att dö. Idag har jag bara massa konstiga biverkningar och smärtor i hjärta o mage. Spyr och mår illa. Men jag lever. Jag är för feg för att våga ta tillräckligt med överdos för att dö. Nu förvärrar jag egentligen bara mitt lidande genom att förstöra kroppen fysiskt. Jag är så hopplös. Har försökt må bra i år men det blir bara värre och värre. Alla säger att tiden läker alla sår, men mina sår blir bara mer och mer infekterade för var dag som går. Hur länge till ska jag orka kämpa? Jag har länge planerat att begå självmord 31/12, om 5 dagar. Så att alla kan börja det nya året utan mig. Så att alla kan slippa mig. För vad är meningen med livet? Vad spelar mitt liv för roll? Det blir ingen skillnad på jorden om jag dör. Förutom att min familj blir ledsen, men de kommer också dö tillslut. Och då är sorgen borta och lidandet är över för alla. Jag kan likagärna dö nu istället för att plågas ännu längre. För det blir aldrig bättre. Ingen professionell lyssnar på mig när jag säger att jag mår sämre och sämre för varje dag som går. De säger bara att det blir bättre med tiden. Men det blir aldrig det. Jag har väntat i flera år. Men nu är det slut på väntandet. Jag är trött. Hopplös. Det är dags att ta slut på lidandet. 5 dagar kvar. Sen är jag borta för gott.Håller med om det mesta du skriver, ffa detta med att folk säger att det kommer bli bättre, det har inte jag iaf känt av. Människor i omgivningen säger bara att man ska tänka positivt, så blir allt bättre, det verkar det inte bli det heller. Fråga mig som haft djupa depressioner med psykotiska inslag sedan 10 år. Självmordstankarna har kommit ibland. Men jag är nog för feg. Hör dina rop på hjälp: Men jag har svårt att hjälpa dig på annat sätt än att svara här. Försök att överleva, även om det känns som floskler, jag vet hur det känns att sitta längst ner i en djup grop, en grop som man inte kommer ur. Försök att överleva din tanke om nyårsafton. Du har som jag uppfattar en familj att tänka på. Nu i mellandagarna och under jul och nyårshelgen mår vi som är ensamma, än mer ensamma, djup depression blir ännu djupare, känner som sagt igen mig i din text om vad andra säger tex: Tänk positivt. eller. Det kommer att bli bättre. Dom som säger så vet inte om vad psykisk ohälsa är. Jag önskar dig mot alla odds ett gott nytt år…..
-
Varför lider du? Vad har hänt i ditt liv som tagit dig till den platsen du är livet samt gjort dig till den personen du är?
Även om det kanske inte känns så kan jag säga att du betyder mycket. Du är helt unik i hela universum och har därmed ett helt unikt värde och kan tillföra något som ingen annan kan endast genom att vara dig. Du har så många möjligheter i livet rakt framför dig. Satsa på helt nya tag och ett nytt mindset och då kommer livet upplevas helt annorlunda i samma takt som du förändras och utvecklas som den fantastiska människan som du är.
-
Avregistrerad användare skrev:
Igår överdosade jag, men inte tillräckligt för att dö. Idag har jag bara massa konstiga biverkningar och smärtor i hjärta o mage. Spyr och mår illa. Men jag lever. Jag är för feg för att våga ta tillräckligt med överdos för att dö. Nu förvärrar jag egentligen bara mitt lidande genom att förstöra kroppen fysiskt. Jag är så hopplös. Har försökt må bra i år men det blir bara värre och värre. Alla säger att tiden läker alla sår, men mina sår blir bara mer och mer infekterade för var dag som går. Hur länge till ska jag orka kämpa? Jag har länge planerat att begå självmord 31/12, om 5 dagar. Så att alla kan börja det nya året utan mig. Så att alla kan slippa mig. För vad är meningen med livet? Vad spelar mitt liv för roll? Det blir ingen skillnad på jorden om jag dör. Förutom att min familj blir ledsen, men de kommer också dö tillslut. Och då är sorgen borta och lidandet är över för alla. Jag kan likagärna dö nu istället för att plågas ännu längre. För det blir aldrig bättre. Ingen professionell lyssnar på mig när jag säger att jag mår sämre och sämre för varje dag som går. De säger bara att det blir bättre med tiden. Men det blir aldrig det. Jag har väntat i flera år. Men nu är det slut på väntandet. Jag är trött. Hopplös. Det är dags att ta slut på lidandet. 5 dagar kvar. Sen är jag borta för gott.Jag vill bara säga att jag ser dig och hur tufft du har det. Om det blir så akut att du faktiskt håller på att ta ditt liv så vill jag att du ringer 112 direkt, snälla kan du göra det?
Jag förstår att det är helt omöjligt att tänka så nu när du mår såhär dåligt men du är värdefull precis som du är och du är värd att få må bra, och livet kan bli bättre men då behöver du hålla dig vid liv.
Kanske kan du försöka släppa förväntningarna som du har just nu på att må bra och istället försöka fokusera på att ta hand om dig själv i den situation du är i just nu.
Jag tänker att det är lätt att man sätter upp höga krav på sig själv och att man känner sig misslyckad för att man mår dåligt och inte ”lyckas” skapa ett liv som man mår bra i. Då är det ännu viktigare att försöka vara lite snäll mot sig själv och ge sig själv en klapp på axeln för hur hårt man faktiskt kämpar. Att leva med en så stark ångest som den du förmedlar i ditt inlägg är något av det tuffaste man kan göra och då är man en väldigt stark person. Tänk på det, på allt som du har gått igenom fram tills nu och på hur stark du är.
Har du någonting som ger dig lindring för stunden som du kan hålla fast vid när ångesten blir för stark? Vadsomhelst som ger dig minsta lilla gnista av hopp, lättnad eller glädje? Det kan vara hur litet och obetydligt som helst, bara något som får dig att tänka på någonting annat om så bara för en mikrosekund.
Om det känns bättre så fortsätt hellre att skriva här och ventilera, bara du inte tar ditt liv. <3
-
Avregistrerad användare skrev:
Förstår dig,känner själv likadant. Fast att skriva här är väl ett slags rop på hjälp? mitt största problem är min enorma ensamhet. Du skrev att du hade familj. Vilken lyx det önskar jag oxå att jag hade haft. Du kommer skada dem för resten av deras liv om du gör dig illa. Vet de om hur dåligt du mår? önskar att jag kunde hjälpa dig men kan inte rädda mig själv.min familj är inte en sån bra familj, men är tacksam över min mamma, när hon inte utsätter mig för misshandel på olika sätten. Min pappa är en alkoholiserad pedofil som jag ska möta i rättegång om 33 dagar. Helt ärligt tror jag att de skulle bli gladare om jag dog. Jag tycker att du verkar vara en fin person och jag lyssnar gärna på dig om du behöver prata, med tanke på det sista du skrev❤️
-
Avregistrerad användare skrev:
Jag vill bara säga att jag ser dig och hur tufft du har det. Om det blir så akut att du faktiskt håller på att ta ditt liv så vill jag att du ringer 112 direkt, snälla kan du göra det? Jag förstår att det är helt omöjligt att tänka så nu när du mår såhär dåligt men du är värdefull precis som du är och du är värd att få må bra, och livet kan bli bättre men då behöver du hålla dig vid liv. Kanske kan du försöka släppa förväntningarna som du har just nu på att må bra och istället försöka fokusera på att ta hand om dig själv i den situation du är i just nu. Jag tänker att det är lätt att man sätter upp höga krav på sig själv och att man känner sig misslyckad för att man mår dåligt och inte ”lyckas” skapa ett liv som man mår bra i. Då är det ännu viktigare att försöka vara lite snäll mot sig själv och ge sig själv en klapp på axeln för hur hårt man faktiskt kämpar. Att leva med en så stark ångest som den du förmedlar i ditt inlägg är något av det tuffaste man kan göra och då är man en väldigt stark person. Tänk på det, på allt som du har gått igenom fram tills nu och på hur stark du är. Har du någonting som ger dig lindring för stunden som du kan hålla fast vid när ångesten blir för stark? Vadsomhelst som ger dig minsta lilla gnista av hopp, lättnad eller glädje? Det kan vara hur litet och obetydligt som helst, bara något som får dig att tänka på någonting annat om så bara för en mikrosekund. Om det känns bättre så fortsätt hellre att skriva här och ventilera, bara du inte tar ditt liv. <3tack fina du för dina värmande ord❤️ den ända lindringen jag har när ångesten blir så stark är självskada. Jag har försökt hur mycket annat som helst, men inget hjälper. Blev kallad hopplöst fall av en psykolog som hade försökt behandla mig i 1 år. Det sitter fortfarande kvar. Du verkar vara en otroligt fin och omtänksam person, tack för att du finns❤️
-
Avregistrerad användare skrev:
Varför lider du? Vad har hänt i ditt liv som tagit dig till den platsen du är livet samt gjort dig till den personen du är? Även om det kanske inte känns så kan jag säga att du betyder mycket. Du är helt unik i hela universum och har därmed ett helt unikt värde och kan tillföra något som ingen annan kan endast genom att vara dig. Du har så många möjligheter i livet rakt framför dig. Satsa på helt nya tag och ett nytt mindset och då kommer livet upplevas helt annorlunda i samma takt som du förändras och utvecklas som den fantastiska människan som du är.jag har vuxit upp med en alkoholist till pappa, som har slagit, nypt, hotat, skrikit, manipulerat mig osv, och det värsta av allt är att han utsatt mig sexuellt så länge jag kan minnas. Jag ska möta han i rättegång 29/1, vilket jag absolut inte vill. Jag har även blivit sexuellt utsatt av 5 andra killar, oräkneliga gånger, så hela jag är så äcklig och trasig. Jag är värdelös och misslyckad. Jag har försökt så mycket för att må bättre, men det funkar inte är så hopplös
-
Avregistrerad användare skrev:
Håller med om det mesta du skriver, ffa detta med att folk säger att det kommer bli bättre, det har inte jag iaf känt av. Människor i omgivningen säger bara att man ska tänka positivt, så blir allt bättre, det verkar det inte bli det heller. Fråga mig som haft djupa depressioner med psykotiska inslag sedan 10 år. Självmordstankarna har kommit ibland. Men jag är nog för feg. Hör dina rop på hjälp: Men jag har svårt att hjälpa dig på annat sätt än att svara här. Försök att överleva, även om det känns som floskler, jag vet hur det känns att sitta längst ner i en djup grop, en grop som man inte kommer ur. Försök att överleva din tanke om nyårsafton. Du har som jag uppfattar en familj att tänka på. Nu i mellandagarna och under jul och nyårshelgen mår vi som är ensamma, än mer ensamma, djup depression blir ännu djupare, känner som sagt igen mig i din text om vad andra säger tex: Tänk positivt. eller. Det kommer att bli bättre. Dom som säger så vet inte om vad psykisk ohälsa är. Jag önskar dig mot alla odds ett gott nytt år…..Åh tack fina du. Om du läser mina andra svar i tråden så ser du lite om min sk familj❤️dina ord är väldigt inspirerande!! Tack detsamma❤️
-
Avregistrerad användare skrev:
tack fina du för dina värmande ord❤️ den ända lindringen jag har när ångesten blir så stark är självskada. Jag har försökt hur mycket annat som helst, men inget hjälper. Blev kallad hopplöst fall av en psykolog som hade försökt behandla mig i 1 år. Det sitter fortfarande kvar. Du verkar vara en otroligt fin och omtänksam person, tack för att du finns❤️❤️
Vilken otroligt korkad kommentar av den psykologen, förstår att det sitter kvar. Kanske det snarare var psykologen som var/är ett hopplöst fall eftersom hen uppenbarligen inte klarade av att ge dig det stöd du behöver för att kunna må bättre. Du är inget hopplöst fall. Kramar ❤️
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.