Hem > Forum > Hopplöshet > Ord som vill komma ut

Ord som vill komma ut

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag vill inte bli hånad mer. Jag vill inte bli spottad på för att jag försökte ta mitt liv. Jag vet vad jag försökte göra och jag vet varför jag till slut inte såg något val men jag vill inte bli smutskastad och trampad på. Det är tillräckligt jobbigt att möta andra människors blick ändå.

    Jag vet. Jag misslyckades. Jag borde inte ha vaknat den där novembermorgonen.  Jag blev också besviken på mig själv men jag försöker förlåta mig för att jag fortfarande lever med det som sårar mig så djupt. Jag vill inte leva med mardrömmarna som kommer tillbaka varje natt. Jag vill inte bli hotat av för att ni vill dölja sanningen. Mina tårar är inte mitt val, dom är min tröst i det oändligt sorgliga. Tårarna är min flod som jag kan flyta bort på. Långt bort där ingen kan såra mig längre.

    Jag vet att jag är en svag människa, kanske bara en spillra av den jag en gång var men jag försöker förlåta mig själv för det. Jag hade hoppats att du också hade tänkt så men jag kan inte bestämma hur du känner eller ens om du känner. Det är bara du som vet hur du känner och det är bara jag som känner min smärta.

    Jag kommer aldrig att tiga. Det spelar ingen roll vad ni gör för att försöka skrämma mig. Varje morgon ger jag mig själv det löftet men varje kväll somnar jag i rädsla för att samma mardröm ska hemsöka mig genom natten.

    Drömmen är alltid densamma. Jag knäböjer gråtande i regnet. Jag gömmer mitt ansikte i mina skakande händer för att dölja tårarna. Framför mig går 4 barn oberörda förbi. Dom går med två vuxna och ett litet följe människor.  Plötsligt vänder sig ett av barnen om. Jag sträcker ut mina händer och blottar mitt ansikte som är förvridet av sorg men barnet fortsätter gå. Jag försöker skrika men rösten bär inte, jag försöker prata men orden stockar sig i min hals. Jag sjunker ner och sitter återigen med mitt ansikte i mina händer. Dom har slutat skaka nu. Händerna. Det är över och jag sitter ensam kvar.

    <3 Skickar en stor kram.

    Oj, vilken otroligt stark dröm, fina du. Så talande och symbolisk. Förstår att det är själen som talar. Är så ledsen att de behandlar dig såhär. Så djupt, djupt orätt. Jag kan inte säga så mycket annat än att jag hoppas att de skäms över sig själva en vacker dag i framtiden. Se ner på en anhörig som försökt begå självmord är den totala motsatsen till empati och stöd, tänker jag. En livsfarlig behandling att utsätta någon för.

    All min värme till dig

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.