Hem > Forum > Hopplöshet > Öden i livet

Öden i livet

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • För ungefär ett år sedan hade jag sagt upp mig från ett jobb pga. mobbning och trakasserier. Förlorade därmed en fast anställning, hyfsat bra inkomst (med tjänstepension, friskvårdsbidrag, lyxiga kickoffer utomlands, påkostade fester mm), alla fina relationer till kollegor som jag också hade (allt var ju inte bara nattsvart och mobbing). Allt det jag hade jobbat ihop: Dokumenten, projekten, alla mina idéer, det jag hade skapat fick jag bara lämna över där – allt som jag lagt ner mina själ i på vissa sätt. Det kändes så jäkla orättvist. Sista dagen när jag städat mitt bord, lagt jobbtelefonen på bordet, allt prydligt och organiserat, kände jag bara att det hela var så absurt. Den som blir mobbad får liksom förflytta sig och inte mobbarna. Sådan var min genuina känsla. Overklighet och djupt orätt.

    Fick sedan ett nytt jobb ganska fort efter gjort flera tester och gått på intervjuer på ett nytt företag. Självkänslan var ju körd i botten minst sagt så det var oerhört tufft att samla ihop sig och börja gå på arbetsintervjuer. Trots det lyckades jag hitta styrkan i mig själv. Skulle då ifall jag var intresserad gå upp i lön, hamna på ett mer etablerat bolag. Under rekryteringen var de även så positivt inställda till mig att det kändes nästan för bra för att vara sant. Samtidigt var även ett annat företag intresserade. Slutligen valde jag det första, skrev på avtal och inväntade på att få börja. Då kom coronan! Och jag blev varslad. Eller liksom uppsagd, kommer inte ihåg vad de kallade det.

    Samtidigt som detta och innan jag slutade på det där stället där jag blev mobbad var en stor anledning till att jag stannade kvar just att jag ville köpa en bostad och därför var tvungen att hålla mig vid en fast anställning. Det som dock har hänt är att ungefär samtidigt som jag köpte den nya bostaden och sedan sade upp mig, så flyttade en granne in över mig och förpestar min tillvaro sedan dess.

    Detta innebär att jag nu har en bostad jag anser att jag inte kan bo i. Tvingades ju härda ut trots trakasserier på jobbet för att få den här lägenheten och som sedan lite försent visade sig att man inte kan vara i. Men nu kan samtidigt inte flytta eftersom jag inte lyckats ordna en nytt arbete där de erbjuder en fast tjänst. Jag är med andra ord mer eller mindre tillbaka på ruta ett som för ett år sedan. Bara det att jag nu blir utsatt och fast i en limbo på ett annat märkligt och obehagligt sätt och som jag inte kan påverka (grannen vill inte förändra sig, styrelsen är för passiv). Precis som på den där arbetsplatsen. Inget händer när jag far illa.

    Känner mig ärligt talat snudd på vansinnig över min situation. Fast jag orkar inte släppa fram de känslorna för är orolig att jag då kommer må ännu sämre och bli ännu argare. Istället har jag nog blivit deprimerad. Efter 10 månader i karantän och eventuellt 4 månader till innan jag i riskgrupp får vaccin är jag faktiskt rejält uppgiven. Dessutom har jag läst att de med sjukdomar som jag har kanske är just den gruppen som inte vaccinet kanske biter på. Vilket gör att jag känner att jag måste skratta. För jag orkar inte mer. Mitt liv är så patetiskt. Förstår inte hur man kan ha sån otur hela tiden? Hela tiden ett steg framåt, tre steg bakåt.

    Trådstartaren

    Ingenting har egentligen blivit bättre sedan jag skrev inlägget ovan för 3 veckor sedan. Enda framsteget är möjligtvis att jag sökt massa fler jobb nu och hoppas med hela mitt väsen att det blir något av dem. Känner mig dock skeptisk. För en stund sedan prövade jag även att ringa upp min granne för att jag bara inte står ut längre. Hon svarade inte. Nu känner jag en sådan uberstark irritation över att fortsätta ”härda” i denna mardrömslika tillvaro att jag har börjat googla vandrarhem. Tänkte ringa upp ett imorgon, ett sånt ”long stay hotel” och kolla priserna. En desperat åtgärd skulle även kunna vara att typ flytta in i någons övergivna landställe eller husvagn i brist på alternativ. Vill bara bli av med den här tunga stenen på mina axlar att äga en lägenhet och samtidigt fara illa i att vara i den pga. grannen ovanför.

    Drömde i natt att jag fick vaccin. Frågade sjuksköterskan vad det var i den. Precis det jag inte riktigt tål. Men jag sa: Kör ändå. Jag får chansa.

    Känner sån desperation att förändra min livssituation. Har även vänt på dygnet totalt sedan hur många veckor tillbaka som helst. Har även grava sömnstörningar så vaknar hela tiden. Inte minst pga. min granne, eller så är det jag själv som sover så ytligt och då väcks av det. Känner mig  extremt deppig nu och sedan några dygn tillbaka. Känner mig hjälplös. Ska imorgon kanske på riktigt ringa runt och försöka lösa det här med boende på något sätt. Om jag säljer lägenheten och går något i vinst så kanske jag också har råd att bo på något ställe i ett par månader utan att bli ruinerad. En mäklare som jag har kontakt med sedan en tid tillbaka ringde häromdagen för att kolla läget. Jag svarade aldrig men jag kanske ska göra det efter jag hittat nåt eventuellt vandrarhem. Får jag bara den där sprutan så kommer jag ju inte vara så rädd längre för människor och kan då också vara runt andra.

    Mitt liv är verkligen en misär.

    Hej, Red…ledsen att läsa om din situation. Det verkar som om det är mycket som går dig på nerverna just nu. Att lämna en arbetsplats där man upplever att det finns mobbning är ju för sin egen hälsas skull, det är för otrevliga krafter att kämpa mot på egen hand. Och det är allt annat än rättvist, samtidigt tecken på dålig arbetsledning att det förekommer. Det är därför det är så viktigt att anställa rätt personal från början, både chefer och markpersonal. Säkert en svår uppgift men inte omöjlig. Sen måste man ta tag i problem och inte stoppa huvudet i sanden som verkar väldigt vanligt idag. Annars får man personal som mår dåligt. Mobbning visar ju även att det är allmänt dåligt arbetsklimat där fler inte mår på topp. Det är ju även bra om man har en bra fackförening att ta rygg på. Hemskt med din bostadssituation, att Du inte finner någon ro. Finns det ingen möjlighet att du med tiden kan köpa dig en annan bostad istället? Försöka stänga ute den odrägliga grannen med ljudisolerande hörlurar, öronproppar och så vidare…tills din arbetssituation löst sig. Det kan ju gå snabbt när det väl händer, tänker jag? Jag vill ju att du ska må så bra som det bara är möjligt. Du har en fin aura & ett gott hjärta, och vill förstås att du ska må och ha det bra trots att livet inte fungerar till 100% för dig just nu. Hur går dina tankar idag?

    Trådstartaren

    Teal Cutedi, tack! <3

    Är på ganska snarstucket humör idag också haha. Nämen jag känner att jag skiter i det här nu med lägenheten och ska försöka ordna en lösning. Får väl tälta i värsta fall. Har fått lite svar från long stay hotel och det är ganska dyrt men kanske kan det vara värt det. Så känner mig pyttelite lugnare på så sätt att det får kosta vad det kosta vill att sälja av lägenheten i typ april och så ta det därifrån. Får väl åka till Thailand eller Berlin eller nåt annars, jobba hemifrån därifrån, och invänta bättre tider? Kanske blir ett kul äventyr det också?

    En person på mitt nya deltidsjobb fick sparken idag pga. skitsnack om kollegor. Det var säkert mig han var ”ute efter”. Är som van vid att råka illa ut. Hur som helst tryggt med en ny chef och nytt företag som inte tolererar det! Känner mig tacksam att få den erfarenheten att någon inte får vara kvar om den beter sig dåligt mot andra. Annat var det ju på min förra arbetsplats som sagt. Lärde mig där att en fårflock kan förvandlas till en vargflock. Otäckt.

    Sover med öronproppar och har det oftast hela dagarna här hemma. Även brusreducerande. Svårt bara att jobba eller prata med folk i telefon, då måste jag ta ur öronpropparna.

    Som svar på din fråga: Jag mår bättre idag.

    Tack för att du orkade svara.

    Så synd med arbetskollegor som utövar någon slags häxjakt mot vissa personer…och en god nyhet att du nu hamnat på en plats där sånt inte tolereras, tecken på bra arbetsledning.
    Kan kännas lite befriande att se en utväg ut ur ”misären”, att få måla upp lite drömmar och framtidsplaner. 😉 Ibland måste man också släppa det som är tungt, kan gälla antingen en situation eller en relation för att man inte kan förändra den. Och då kan valet bli att gilla läget eller bryta, och ta konsekvenserna oavsett. Känns iallafall bra att du är fokuserad och på sätt och vis vet vad du vill. Du kommer lyckas vilken väg du än bestämmer dig för. Det är jag övertygad om.
    Du har det som krävs, även om du själv inte tror det ibland. 🌟

     

    Trådstartaren

    Teal Cutedi <3

    Ja exakt, ibland måste man nog ta ett beslut och leva med konsekvenserna av det. Tror planen får bli att öppna upp för massor av alternativ så när lägenheten är såld kan jag kolla då vilket som passar bäst. Känner ju att valen måste vara hyfsat rimliga bara.

    Ska faktiskt försöka processa det här med att killen på jobbet fick sparken (hade en dålig magkänsla kring honom från första dagarna han började. Mycket hävdelsebehov på andras bekostnad bla.) och att det för första gången på evigheter är så att jag bevittnar en chef att ta ställning å medarbetarnas vägnar. Lär mig också att det finns ”mobbare” kanske överallt egentligen, tillfället gör typ tjuven, men att det går att bekämpa eller åtgärda med rätt sorts ledning eller överordnade liksom. Är ju lite samma med min granne, hennes pappa sitter i styrelsen. HSB som jag pratade med för att få råd menar på att svaret ligger där förmodligen, varför hon vägrar förändra sig och kan fortsätta. Med andra ord är det fel på de som har makt att påverka, men som väljer just att vara passiva. Och det är då man själv måste flytta på sig som sagt. Fan man blir ju helt matt.

    Tror också det här kommer lösa sig, det måste det. Gäller bara att orka. Men jag kommer kämpa.

    Delar med mig av ett av mina favoritcitat;

    ”I no longer have patience for certain things, not because I’ve become arrogant, but simply because I reached a point in my life where I do not want to waste more time with what displeases me or hurts me.
    I have no patience for cynicism, excessive criticism and demands of any nature. I lost the will to please those who do not like me, to love those who do not love me and to smile at those who do not want to smile at me. I no longer spend a single minute on those who lie or want to manipulate. I decided not to coexist anymore with pretense, hypocrisy, dishonesty and cheap praise. I do not tolerate selective erudition nor academic arrogance. I do not adjust either to popular gossiping. I hate conflict and comparisons. I believe in a world of opposites and that’s why I avoid people with rigid and inflexible personalities. In friendship I dislike the lack of loyalty and betrayal. I do not get along with those who do not know how to give a compliment or a word of encouragement. Exaggerations bore me and I have difficulty accepting those who do not like animals. And on top of everything I have no patience for anyone who does not deserve my patience.”

    — Meryl Streep —

    Trådstartaren

    Wow, det där är ett fantastiskt citat! Tusen tack <3 Ska printa ut och sätta ovanför sängen.

    Det är himla fint alltså att chefen här går att lita på. Att han visat nu sina ”true colours”. Kunde ju lika gärna ha agerat ut på mig och så hade karusellen varit igång.

    Sovit som en liten lammunge i natt. Det var som att proppen gick ur, äntligen.

    Tack för att du finns! Du är klok som en bok.

     

    Trådstartaren

    Detta pissiga liv fortsätter i samma anda. Stod nyss inne på toaletten och bara grät. Känner mig så maktlös. Har börjat göra i ordning lägenheten för en värdering och försäljningen som rimligtvis borde ske i typ juni. Satt en deadline att jag behöver vara klar med att ha fixat lägenheten fram till 1 april. Det är då min priogrupp kommer börja erbjudas vaccin i den regionen jag tillhör. Alltså fas 3. Hoppas inte jag får Astra Zenecas vaccin för då ska man väl vänta tre månader helst mellan doserna och att den heller inte biter på den sydafrikanska mutationen. Då spricker min plan. Annars har jag sjukt nog hittat ett kollektiv som verkar vilja att jag flyttar in där, helst från 1 maj men jag vill skjuta på det fram till 1 juli, för att hinna få vaccin innan jag börjar bo med massor av människor. På onsdag är det digital visning för det boendet. Idag ringde också min chef och erbjöd mig lite bättre arbetsuppgifter om jag är intresserad. Jag vet faktiskt inte om jag är det. Funderar på att plugga i vår och sommar istället. Och så bo i det där kollektivet. Har även sökt fotografutbildningar och hoppas komma in på det till hösten. Det är mycket krokar ute nu och jag kan inte göra annat än att hoppas det går vägen. Får sån yrsel av att ha alla dessa tankar i huvudet samtidigt. Huvudvärk. Känns iaf bra att göra något konkret som att ”styla” den här lägenheten. Kanske jag svimmar och bara säger till mäklaren att göra vad vad du vill. Jag orkar inte längre. Jag ska bo i kollektiv och plugga foto.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.